Mycket tack vare skådespelaren Forest Whitaker, han bär denna episkt färgade film, med elegans och humanism i titelrollen genom en hel mannaålder. Det har redan ryktats om Oscarsnominering.
1952 börjar Cecil Gaines som butler i Vita huset och han får tjänstgöra under hela åtta presidenter fram till sin pensionering 1986. I denna figur – som lär ska ha en verklig förebild med ett annat namn – har filmmakarna hittat just den spegel som krävs för att skildra USA:s afroamerikaners nutidshistoria med slaveri, rasåtskillnadspolitik och medborgarrättskravaller.
Filmen börjar med att lille Cecils mamma bli våldtagen av plantageägaren. När hans pappa protesterar skjuts han på fläcken. Tonåringen Cecil sticker från plantagen där han vuxit upp. Med mottot ”du ser ingenting, du hör ingenting, du ska bara tjäna” börjar Cecil Gaines. ”Goda kundkontakter” baserade på en god dos diplomati när han arbetar i de finare salongerna leder till att han får jobb på Vita huset.
Han gifter sig. I rollen som hans eldfängda och allt mer alkoholiserade fru överraskar Oprah Winfrey med riktigt gott skådespeleri. De båda sönerna utvecklas på olika sätt. Den ena blir mer radikal rättighetskämpe än den andre. Men Cecil Gaines behåller sin diplomatiska hållning.
Den digra rollistan påminner om ett filmstjärnelexikon. Ned i minsta biroll finns välkända skådespelare. Och rollfigurerna är många. Den kvickögde kan få se Lenny Kravitz servera i Vita huset och Jane Fonda gestalta Nancy Reagan, och John Cusack föreställa Richard Nixon, till exempel.
Regissören Lee Daniels, som senast gjorde filmen Precious, tar oss med genom svartas amerikanska historia under flera decennier i en engagerande historielektion. Men den är också lite svulstig på amerikanskt storfilmssätt på sina ställen. Fast underhållning i kombination med samhällsengagemang behöver inte vara fel.