"Hiphop ger möjlighet att nå ut"

KRÖNIKA. You can crush us, You can bruise usBut you’ll have to answer toOh, Guns of Brixton

Andreas Jakobsson, vikarie, reporter, Kultur och nöje, redaktionen UNT

Andreas Jakobsson, vikarie, reporter, Kultur och nöje, redaktionen UNT

Foto: Pelle Johansson

Kultur och Nöje2011-08-11 10:46
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sällan har en låt varit så på pricken förutseende som punkpionjärerna The Clashs The guns of Brixton som släpptes som singel ett och ett halvt år innan upploppet i Londonstadsdelen Brixton 1981 bröt ut. Men musik som representerar dem som står längst ned på samhällsskalan har en förmåga att förutspå våldsutbrott. Ofta före både förvånade politiker och en förvånad allmänhet.

I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet var det punken man skulle lyssna på för att få en indikator på vad som var på gång i de fattiga områdena. Sedan många år tillbaka är det i stället hiphopen.

Upploppen i Los Angeles-stadsdelen South Central 1992 bröt ut som en direkt följd av att poliserna som filmats när de misshandlade den svarte fortköraren Rodney King, men då hade det kokat i Los Angeles ghetton långt innan.

Ice Cubes låt Black Korea som gavs ut året innan handlar om den svarta 15-åriga tjejen Latasha Harlins som sköts ihjäl av en koreansk butiksägare när hon snattade en flaska apelsinjuice, och Ice T:s låt Cop killer speglar ett den svarta befolkningens ilska över att bli trakasserade av polisen. Båda rapparna fick kritik från folk som menade att deras musik var en bidragande orsak till upploppet.

Liknande tankegångar kan man hitta i Paul Routledges krönika i gårdagens Daily Mirror där skribenten på fullaste allvar pekar ut rapmusiken som en av de viktigaste orsakerna till de nu pågående upploppen i London. I flera kommentarer till artikeln på nätet idiotförklarar läsare Routledge och hävdar i stället att våldsam hiphopmusik snarare är ett symtom på problemen än roten till dem.

Jag ansluter mig till den senare teorin. Flera franska rappare förutspådde upploppen i Paris 2005 flera år innan de bröt ut och det senaste årtiondet har man kunnat märka en hårdare jargong som speglar en hårdare verklighet även inom brittisk hiphop.
– Om inte rap fanns, vart skulle en fattig 18-årig svart kille kunna göra sin röst hörd? Han skulle inte vara på tv, han skulle inte skriva en bok, han syns inte på film. Hiphop ger möjligheter att nå ut och betyder äkta yttrandefrihet, sade Ice T i en intervju i början av 90-talet.

Hiphopen ger också en möjlighet att känna av vart samhällsutvecklingen är på väg. Om man gör nedskärningar som innebär att 12 av 15 fritidsgårdar i Londonstadsdelen Tottenham läggs ned så kan vem som helst räkna ut att det förr eller senare får konsekvenser, men man kan också välja att stoppa huvudet i sanden. På samma sätt kan man välja att skylla upploppen på musiken i stället för att lyssna på den och göra något åt saken innan det händer. Det är något att fundera på även i Uppsala.

Låtar som När mörkret faller, Miljonprogrammerade och inte minst Upplopp av Gottsundabandet Labyrint indikerar att de senaste årens bilbränder i stadsdelen kanske bara är början. Även om musiken i sig knappast får något att bryta ut.