Vore det en annan genre skulle man kunna tänka Madonna. Eller Dolly Parton. Musicerande kvinnor som styr det egna yrkeslivet med järnhand. Nu handlar det om så kallad konstmusik, klassisk sådan, nyskriven sådan. Och Hilary Hahn, 35-årig violinist, bosatt i New York, men med världen som arbetsfält.
I tio års tid har hon planerat och dirigerat ett projekt, där slutprodukten – än så länge i alla fall – är 27 verk, specialskrivna för henne av noga utvalda tonsättare från flera världsdelar.
– Jag kände bara två av dem. Sedan har jag ordnat flera tävlingar. Jag har lyssnat på 400 personers verk innan jag valde de sista 25, säger hon på en raspig telefonlinje från Tyskland, där hon just har givit en konsert.
Ideligen blir det brott på linjen. Hon ringer upp igen och igen och vårt samtal blir som ett lapptäcke.
Samtidigt som hon har turnerat och spelat Mozart. Schönberg och andra välkända tonsättares verk, som hon också ska göra i Konserthuset, har hon violinisten arbetat med 27-projektet det senaste decenniet.
– Jag har investerat oerhört mycket energi i det med att välja tonsättare, hitta sponsorer för var och en av dem. Och förstås att lära in och tolka deras verk, säger hon.
Alltihop finns dokumenterat på två cd:skivor. Och några av verken kommer hon att framföra i konserthuset i morgon tillsammans med sin pianist Corey Smythe.
– Jag spelar med olika musiker i olika sammanhang. Men ska jag spela med en pianist, är det Corey Smythe.
På sätt och vis kan man säga att hennes karriär tog sin början för 25 år sedan.
– Som tioåring började jag i en skola i Philadelphia, där undervisningen var inriktad på att man skulle bli musiker.
Att vara soloviolinist, fara världen kring och dessutom skapa ett tonsättarprojekt låter som… fullt upp?
– Javisst är schemat späckat, men jag har ändå tid för andra intressen. Som tur är går de att kombinera med turnerandet. Jag tycker om att resa, det funkar. Att vandra i nya städer och på nya marker, det funkar. Att läsa, det gör jag på planet. Att skriva, funkar också, säger hon.
Däremot vill hon inte berätta om hur livet ser ut utanför konserter och turnéplaner.
– I yrkessammanhang brukar jag aldrig berätta om det privata.
Hon säger att hon ser fram emot att komma till Sverige, även om visiten blir kort, något dygn. Hon har varit här på semester flera gånger. Och även givit konserter. Fast, erkänner hon, så här i telefon klockan nio på morgonen kan hon inte riktigt säkert säga om det var i Stockholm eller möjligen Göteborg…