Herman Lindqvists "Napoleon" går hem
- Lite motstånd måste man ju ha.
Att Herman Lindqvist får bra recensioner av litteraturkritiker är något nytt. Han sticker knappast under stol med att han känner sig förbisedd av det litterära Sverige.
- På ett enda område är Sverige kvar i den tyska kulturen; den akademiska världen. Om en svensk bok ska anses vara bra, ska den vara fruktansvärt seriös. Ju tråkigare desto bättre. Helst ska en roman i Sverige handla om korgfläterskor med lungsot i Hudiksvall, och den boken ska du skriva under sju svåra år i skogen medan du lever på strömming och socialbidrag. Då är du en seriös författare.
Hans nya bok, "Napoleon", är en sexhundra sidor lång biografi över den mytomspunne, beundrade och föraktade statsmannen. Däri passar han på att ta livet av några myter om Napoleon Bonaparte. För det första var han inte speciellt kort, snarare av medellängd. För det andra var han inte maktgalen; snarare extremt ambitiös och politiskt begåvad, menar Lindqvist.
Det sägs finnas över 100 000 böcker skrivna om Napoleon. Nya kommer ut hela tiden. Men hittills har det inte skrivits någon biografi över Napoleon på svenska. Varför?
- Det har aldrig varit politiskt korrekt att skriva om så kallade stora män. Allra minst en krigare. Han är fransman, och Frankrike ligger ju inte bra till i vårt anglofila land. Dessutom måste man kunna franska för att skriva om Napoleon.
Så jobbar vi med nyheter