Hemma i Uppsala

I en serie korta texter berättar Torgny Nevéus om skilda erfarenheter av att bo i Uppsala under 1800- och 1900-talen. Tredje delen handlar om dålig start i livet på 1930-talets Skolgatan.

Nutid. Skolgatan 3 i dag.

Nutid. Skolgatan 3 i dag.

Foto: Tomas Lundin

Kultur och Nöje2011-07-15 15:00

En pojke, född 1926, fick några veckor gammal åka med tåg från Enköping till Uppsala. Målet var ett tvåvåningshus med adress Skolgatan 3, mitt emot Högre Allmänna Läroverket, numera Katedralskolan. Pojken, som hette Hans Alsén, har i sina memoarer från 2009 berättat om sina barndomsintryck från Skolgatan.

Genom en port kom man in på en gård. Längst bort låg ett gammalt stall, flera vedbodar, dass och andra uthus. Gården präglades av att ägaren, vars änka ännu levde, hade bedrivit åkeriverksamhet. Lägenheterna i bostadshuset värmdes upp med kakelugnar. I köken fanns det vedspisar och diskhoar med kallvattenskranar. Det kunde hända att vattnet frös där kalla vintrar.

Lille Hans fick inte så bra start i livet. Modern var en 18-årig flicka som blivit med barn. Gossens far ville inte att hon och sonen skulle gå kvar i Enköping, där hon bott en tid. Han gav henne pengar så att de kunde lämna staden och hörde sedan aldrig av sig. Vid Skolgatan togs de emot av den unga moderns fastrar. Den äldre hette Anna. Hon skötte hushållet och var gift med Kalle, vaktmästare på Hushållsskolan. Signe, den yngre, var änka med en ung son. Själv jobbade hon på Uppsala Kappfabrik.

En upplevelse i treårsåldern minns Hans Alsén än med ”skräck”: ”Stallet var ett utmärkt tillhåll för gårdens råttor av modell större. Värdinnan och hennes hushållerska sökte med stora burar fånga bestarna. I den mån det lyckades dränktes desamma i tvättstugans stora bykkar.”

De lägenheter, som denna ”storfamilj” disponerade, var förenade och omfattade sammanlagt fyra rum och två kök. Förutom dem som nämnts bodde här två vuxna män och en äldre kvinna ur släkten. Dessutom var Hans Alséns frånskilde morfar Axel daglig matgäst i hushållet. Efter några år flyttade familjen, något förminskad genom dödsfall och utflyttningar, till en ny bostad Klostergatan 11 med liknande standard men med en bra trädgård.

Hans Alsén blev senare kommunalråd och slutligen landshövding i Uppsala. För dessa hans verksamheter som politiker har det varit av oskattbart värde att han förvärvat personlig erfarenhet av hur det känns att behöva trängas med många i primitiva bostäder.

Tidigare delar publicerades 2/7 och 9/7.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!