Hösten 1960 kom en flicka från ett gymnasium i Östergötland för att läsa vid universitetet.
Hon hette Christina Thunwall. Hennes studier i främst konstvetenskap ledde till att hon disputerade. Hon specialiserade sig på bostadsforskning och arbetade med sådan i olika funktioner, sist som universitetslektor.
Hon har målande, i en av Studentkåren 1999 utgiven skrift, beskrivit sitt studentboende. Först var hon inackorderad en tid, sedan kunde hon och två kamrater få en triplett på Rackarberget.
Men så kom, säger hon, kärleken in i hennes liv.
Pojkvännen bodde i en dubblett i Eriksberg och själv flyttade hon till en sådan i närheten. Många minns ”de insprängda rummen”. Den politiska tanken var att studenterna inte skulle isoleras från samhället i övrigt, utan bo ”integrerat” eller ”insprängt”. I ett sådant hus på Granitvägen bodde Christina Thunwall med en annan flicka.
Men hon lärde inte känna någon i huset utom sin kamrat. Man hälsade inte på varandra i hissen. Det var som om det funnes ett stort avstånd mellan ”de vanliga” och studenterna.
Av inredningen kände hon igen mycket från Rackarberget. Samma hurts, skrivbord och fåtölj samt ”bäddsoffan från Pettersson och Söner i Storvreta”. Hon gifte sig med pojkvännen. Efter en tid av annat boende fick paret, som nu väntade barn, plats på Rackarberget.
Tvårummaren var välordnad, sober och ljus. Allt var tillgängligt där eller i den närbelägna Studentstaden, butiker, bank, hälsovård, grönområden. ”Gratis luft till cyklarna fanns i en slang på ett av korridorhusen, intill kondomautomaten.”
Man kände sig omhändertagen av ”folkhemmet”, men inte fullt ut. Trots att makarna studerade kunde deras lilla dotter inte få daghemsplats.
På den tiden var dessa förbehållna familjer i kris eller om barnet led av psykiska problem. Först efter en skilsmässa lyckades den då ensamstående Christina få in flickan på dagis.
Många av 30-talisterna och 40-talisterna bland studenterna, numera pensionärer, ställdes inför liknande svårigheter. Ibland kunde de tvivla på lyckan av att vara ”hemma i Uppsala”. Förhoppningsvis är situationen för dagens studenter bättre.
Fotnot: I en serie korta texter berättar Torgny Nevéus om skilda erfarenheter av att bo i Uppsala under 1800- och 1900-talen