Hon kommer direkt från ett möte på Konserthuset i Uppsala. Verkar uppe i varv men är glittrande glad när hon öppnar dörren till lägenheten i Fålhagen. Någon omställningstid inför tidningsfotograferingen har hon inte haft och medan hon sminkar sig vid matsalsbordet frågar hon vilka vi är. Lyssnar intresserat och ställer följdfrågor alltmedan ansiktet får mer färg och kontur. Balkongdörren står öppen och en frisk vind blåser in i rummet. Från balkongen kan man se en glimt av Konserthuset, vars fasads formspråk Lena Åberg Frisk beskriver som musikaliskt.
– Det är ett hus med en stark själ som kaxigt tar plats mitt i Uppsala. Jag har önskat länge att jag ska få jobba där, det är verkligen en dröm som slagit in!
Böcker ligger i prydliga travar på vardagsrumsgolvet och några tavlor har inte kommit upp på de vita väggarna. Men på skrivbordet vid balkongfönstret står det tre fotografier av lika många söner. Med tre jobb på gång blir det inte mycket tid över för hemmapyssel. I synnerhet med tanke på att två av dem innebär pendling till Stockholm. Jazzklubben Fasching har Lena Åberg Frisk varit vd för sedan 2007 och hon är också konstnärlig ledare för den internationella Stockholm Jazz Festival. Lena Åberg Frisk slutar på de båda Stockholmsjobben när hon formellt tillträder i augusti som vd för UKK. Egentligen har hon redan börjat, fast hon beskriver det som att hon är praktikant.
– Jag följer Linda (Bouvin, tillförordnad vd sedan Magnus Bäckström slutade 2014), och de andra när de jobbar. Det känns viktigt att lära känna huset och de som jobbar där, att lyssna på dem och förstå själva organismen.
Men vad vill hon nu göra på sitt nya jobb?
– Jag skulle vilja göra mer av huset, men jag vet inte exakt vad än. Det är ett perfekt hus för festivaler, men också för mycket annat.Jag är ett operafan och hoppas få in mer opera, mer dans går nog också. Kanske lite mer form inom huset, konstutställningar. Skulle vara spännande att göra en klubbscen här, ja att överhuvudtaget skapa fler anledningar att komma till huset.Huset ska vara till för alla!
Lena Åberg Frisk ser det som att kongress och konsertverksamheten ihop, delarna ska förstärka varandra. Repertoaren kommer hon inte att styra i detalj även om hon "har en massa idéer i huvudet".
– Det är viktigt att värna om både kvalitet och bredd. En sak jag möjligen önskar göra är att inrätta någon regelbunden verksamhet för barn och unga. Jag är väldigt inspirerad av Rum för barn i Kulturhuset i Stockholm. När Stockholm Jazzfestival var utomhus fanns ett särskilt område med barnaktiviteter som att skapa jazzmusik och bygga egna instrument. Det visade sig vara fantastiskt roligt för de vuxna som var med också.
Lena Åberg Frisk växte upp i ett musikaliskt hem ett par kvarter från där hon bor nu. Hennes pappa jazzmusikern Lennart Åberg var med och startade Fasching en gång. Som barn sjöng hon i kör, men hon har aldrig haft ambitioner att syssla med musik som yrke. Hennes håg låg mer åt berättelser.
– Musik är så självklart, som att andas. Pappa brukar prata om hur mycket musik jag hade lýssnat på redan före ett par års ålder, som fri jazz, Vivaldi och Bartók. Jag kommer ihåg hur mina föräldrar sjöng och spelade mellan tentaläsningarna. Men själv skulle jag bli en akademiker, en som sitter där med sina böcker.
I Uppsala och Lund läste hon litteraturvetenskap, nordiska språk och kultursociologi. Hon var inställd på att doktorera i sociologi.
– Jag hade helt snöat in på Pierrre Bourdieu och hans komplexa sätt att se på sociala skillnader.
Men så fick hon ett extraknäck på klubben Fredman i Malmö. Hon började som volontär men det slutade med att hon drev stället och använde scenen där som en sorts plantskola för unga artister. Nuvarande regissören Gertrud Larsson spelade teater och Damn, Timbuktu och många andra tog sina första stapplande steg som artister här. Lena Åberg Frisk började navigera jazzfestivaler som Helsingborgs och Kristianstads och en liten utlöpare till Köpenhamns jazzfestival i Malmö.
När det hade gått ett par år insåg hon att det inte var frågan om något studieuppehåll, utan att det var som musikproducent hon hade funnit sin plats i livet.
– Jag har gått från att arbeta med projekt till att bli vd och det har varit naturliga steg att ta. Det har ansett som lite fult att arbeta med organisation och ekonomi inom kultur, så det känns som att jag har bidragit med något eget, att skapa professionella strukturer inom kulturlivet. Det gäller att se till att varje krona används så effektivt som möjligt och aldrig att låta ekonomin dra i väg mot okända mål.
Men hon talar också om att hon aldrig upplevt någon tröskel mellan komplex och enkel musik och vikten av att uppleva saker. Tillsammans.