Helene Sjöholm filmdebuterar som misshandlad kvinna

I sin första riktiga filmroll splear sångerskan Helene Sjöholm en förtryckt misshandlad kvinna.- Jag utgick från min egen rädsla, säger hon om Så som i himmelen.

Kultur och Nöje2004-08-30 21:35
Filmen är regissören Kay Pollaks (Barnens ö) comeback efter 18 år och har Michael Nyqvist i huvudrollen som dirigenten David som går, eller snarare rusar, in i väggen. Han lämnar världsscenen och flyttar till sin barndoms norrländska by där han tar hand om kyrkokören.
En av medlemmarna är Gabriella, en kvinna som hunsas och misshandlas av sin man men vars röst, när hon väl vågar släppa fram den, visar sig vara vackrare än någon anat.

Ny spelstil
För Helen Sjöholm är rollen som Gabriella den riktiga filmdebuten — hon hade en sångroll utan repliker i Richard Hoberts Där regnbågen slutar 1999. Filmandet visade sig kräva en helt annan spelstil än vad Helen Sjöholm var van vid från sina scenframträdanden som till exempel Kristina från Duvemåla.
— Min största rädsla under inspelningen var att spela över. På scen måste man nå ut ända till de bakersta bänkraderna, det är ett helt annat sätt att tänka när filmkameran flåsar en i nacken.
För att hitta den skräckslagna Gabriella tvingades Helen att konfrontera sin egen rädsla:
— Jag har tack och lov aldrig själv upplevt att bli hotad i mitt hem. Men jag vet hur det är att vara i situationer där jag inte känner mig trygg. I stunden var det inte alls svårt att leva mig in i hennes liv.
— Det är så många kvinnor som blir misshandlade. Enligt statistiken borde det vara en eller två av ens närmaste vänner. Jag minns när jag läste Liza Marklunds bok Gömda, hur ursinnig jag blev.

Intensiv regissör
När Helen Sjöholm ska beskriva Kay Pollak som regissör väljer hon orden oerhört intensiv.
— Manuset är hans livsverk, och det märktes. Han är extremt noggrann och ger sig inte förrän han fått exakt det han vill ha. Dessutom är han väldigt delaktig under inspelningen, han fanns mitt ibland oss hela tiden. Jag är faktiskt förvånad att han aldrig kom med i bild (skratt).
Alla roller i filmen, säger Helen Sjöholm, handlar om att se sig själv i vitögat. Det gjorde att skådespelarna påverkades starkt av arbetet.
— För min del handlade det om en insikt att vad finns att vänta på, du vet aldrig vad som händer sedan. Jag tog dessutom nyligen farväl av en väldigt kär vän som gick bort oväntat. Jag börjar inse att det är nu som gäller.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!