När UNT besöker Reginateatern för att träffa ensemblen i musikalen Hairspray repeteras det för fullt. Det är en knapp timme till föreställning och en i ensemblen har blivit sjuk.
I sista stund har Astrid Drettner fått hoppa in och fylla den sjukes roll. Och mitt i det smärre kaos som råder inför föreställningen, med mikrofontest och sista förberedelser, försöker Astrid lära sig repliker och öva in sina scenerier.
– Eftersom jag redan har två roller i föreställningen blir det som en trippelroll i dag, säger Astrid. Det är så klart lite extra nervöst, allt måste ju sitta.
Bolandgymnasiets musikalföreställningar har blivit en årlig tradition i Uppsalas teaterliv. Flera av de riktigt klassiska musikalerna har man redan betat av. I år föll valet alltså på Broadwaymusikalen Hairspray. En historia som utspelar sig i det tidiga 60-talets Baltimore och som bland annat tar upp frågor kring rasism och integration.
Valet av pjäs var dock inget som kom av sig självt, berättar regissören Susanne Grahm.
– Jag letade i alla tänkbara vrår efter musikaler vi kunde spela, vi har ju gjort så många vid det här laget. Till slut föll valet på Hairspray, inte minst för att den har ett så starkt budskap. Det handlar om vem som får lov att ta plats i media, om vikten av att få vara sig själv.
Handlingen kretsar kring Tracy, som drömmer om att få vara med i teveprogrammet Corny Collins Show, och hennes mamma Edna. Mammans roll spelas vanligtvis av en man. På film har John Travolta gestaltat henne och för ett par år sedan gjorde Rolf Lassgård rollen i en uppsättning på Chinateatern i Stockholm.
I Bolandgymnasiets uppsättning är det Martin Lundqvist och Axel Fors som delar på rollen. Och ingen av dem känner sig nämnvärt besvärade av de storheter som gestaltat rollen tidigare.
– Det är bara kul, säger Axel. Och vi har försökt att göra rollerna till våra egna.
De tre ur ensemblen som UNT talar med är alla överens om att det varit väldigt givande att arbeta med uppsättningen, inte minst för att man kommit varandra så nära.
– Det har varit en fantastisk resa, säger Martin. Man blir liksom som bästa kompisar, även med dem som man knappt kände innan. Man blir nästan som en familj.
Även regissören Susanne Grahm är entusiastisk.
– Det har varit en ren njutning att få arbeta med alla dessa otroligt engagerade ungdomar. Rent logistiskt har det varit tungt, eftersom det är så många inblandade. Men arbetet med eleverna har varit bra.
Premiären ägde rum i lördags och på tisdagen gav man den första skolföreställningen, med publik bestående av ett stort gäng högstadieelever. Inte den mest lättflörtade publiken, med andra ord.
– De var inte riktigt lika taggade som premiärpubliken, säger Astrid. Kanske vågade de inte riktigt visa vad de kände.
Men Susanne var väldigt nöjd.
– Jag var helt lycklig efteråt. Publiken var fullständigt närvarande. Det kändes verkligen som att budskapet landade.
Nu väntar ytterligare några skolföreställningar och till helgen, på fredag och lördag, ges två till offentliga föreställningar av den hårsprayade musikalen.