ULF GUSTAVSSON: Harding tolkar Mahlers tia

Unge dirigentstjärnan Daniel Harding tar sig an ett av symfonirepertoarens mer spektakulära verk när han nu gör sin första inspelning för Deutsche Grammophon, med Wienerfilharmonin i Gustav Mahlers ofullbordade tionde symfoni - en romantikens och wientraditionens svanesång, mörktonat besvärjande som en föraning om kompositörens nära förestående död.

Harding valde samma verk för sin konsertdebut med Wienerfilharmonin, och nog är det en uppgift som förpliktigar. Mahlers tia hade länge en kontroversiell status och dess autenticitet i Deryck Cookes "uppförandeversion" har ifrågasätts. Tillika får uppgiften extra tyngd av att Harding arbetar med Mahlers hemmaorkester.

En inlyssning ger vid handen att Harding gjort ett gott hantverk, och är väl förtrogen med Mahlers speciella orkesterestetik och psykologiska spänning. Det är dock knappast den mest högspänt dramatiska tolkning som gjorts. De skrämseleffekter som finns inbakade t ex i första satsens dissonanta stoppackord och den kyligt gäckande Prugatoriosatsen har gett mer gåshud i tidigare inspelningar.
Harding tycks snarare betona den liedmelodik och böljande motivföring som finns också i denna symfoni, och som går tillbaka till Mahlers tidiga, mer naturromantiska symfonier - inte minst finalsatsens romantiska violinsvall som här får en närmast oemotståndlig emotionell kraft. Det är dock en tolkning som blickar bakåt snarare än framåt, och som understryker verkets förankring i wientraditionen.
Kanske väl mastigt som renodlad semesterlyssning såhär i sommartider, men för det ändamålet rekommenderar jag en cd med sopranen Monika Mauch och lutenisten Nigel North i sånger från A musikal banquet, en sångbok sammanställd 1610 av Robert Dowland, son till den berömde John Dowland.
Inspelningen utgör en trivsam mix av dåtida europeisk sångrepertoar, med namn som Bataille, Rinaldi och Caccini, liksom John Dowland. Monika Mauch som tidigare arbetat med Hilliard Ensemble har en utsökt vokal lyster och melodikänsla, och Nigel North följer henne dynamiskt på luta, med rytmisk spänst.

God sommarlyssning erbjuder likaså cd:n La Vida Breve med gitarrduon The Gothenburg Combo, i en romantisk repertoar som spänner från Isaac Albéniz välkända Sevilla till stycken av Brahms och Debussy, liksom några svenska folksånger. De båda gitarristernas transparenta klangväv visar på ett utmärkt sätt duospelets särskilda möjligheter och stämvariationer, som ett uttryck av annat slag än sologitarren.
Den som vill pröva mer exotiska klanger rekommenderas en ECM-utgiven cd, Little Imber, med några spännande koralverk av den georgiske kompositören Giya Kancheli, varav Amao Omi förenar esoteriska, drömska körstämmor med raffinerad klangutvidgning i form av saxofonkvartett.

Ulf Gustavsson: Harding tolkar Mahlers tia

KRÖNIKA/KLASSISKT. Unge dirigentstjärnan Daniel Harding har gjort ett gott hantverk med ett av symfonirepertoarens mest spektakulära verk, tycker Ulf Gustavsson.