Redan i första avsnittet anar man det, och i det tredje vet man. Att "the good guy" inte är fullt så god som han ser ut, att han har saker på sitt samvete. Helt och hållet oförlåtliga saker. Men då är det för sent, upplägget och anslaget har redan ställt tittaren på hans sida och där sitter man med hela den moraliska konflikten i knät: vem är jag som sitter här och hejar på en mördare?
I den brittiska thrillerserien Injustice som just nu sänds i SVT, spelar James Purefoy brottmålsadvokaten Will Travers; en på alla sätt framgångsrik advokat som under sin karriär satt en ära i att få oskyldiga människor friade i rätten. Han jobbar utifrån den premissen: om en klient säger att den är oskyldig, då tror Travers på det. Annars kan han inte utföra sitt arbete. Det är en på ytan hedervärd utgångspunkt för en försvarsadvokat, men den inbegriper ett mått av naivitet som en gång blev hans fall, och som nu hotar att bli det igen.
När tittarna kommer in i Will Travers liv har han nyligen hämtat sig från det nervsammanbrott som blev resultatet av ett tidigare fall, och lovat sig själv och sin familj dyrt och heligt att inte ta fler mål där han försvarar en misstänkt mördare. Men när ungdomsvännen Martin Newall hör av sig och står anklagad för samma brott, kan Travers inte säga nej. Han står i skuld till sin vän; han tog en gång hans flickvän ifrån honom, Jane, som Travers fortfarande lever med. Parallellt med detta undersöker den lokala polisen ett annat mord på en djurrättsaktivist, och snart eskalerar Travers förflutna mot honom i en takt som gör att han inte kan värja sig.
Injustice är en välspelad (och det är kul att se Nathaniel Parker som Martin Newall, kommissarie Lynley på andra sidan skranket) tv-serie, som skiljer sig från dussinkriminalaren genom att redan från början introducera det etiska dilemmat för den som ser på. Är det meningen att vi ska välja sida här? Och vems parti ska vi i sådana fall ta? Rågången mellan gott och ont är upphävd, här återstår bara att väga ont mot ont.
Och vid sidan av seriens grundintrig utspelar sig också dess finaste historia; den om hur Jane (Dervla Kirwan), den före detta förlagsredaktören som nu jobbar med att hålla läsecirkel i ett ungdomsfängelse, upptäcker en litterär begåvning bland de unga internerna. En sjuttonårig, blyg och socialt handikappad kille har skrivit några kapitel i vad som ser ut att bli en briljant roman. Men också han har begått ett grovt brott. Är det försvarbart att ge ut en sådan människas bok?
Injustice serverar inte betraktaren några färdiga ställningstaganden. Här får man gång på gång revidera sina moraliska incitament - en på alla sätt nyttig uppgift.
Fotnot: Del 4 (av 5) av Injustice sänds i SVT1 måndag 17/9, kl. 21.45