I höst kastas bokstavligt talat allt ljus på vetenskapsmannen Andreas Vesalius, även kallad den moderna anatomins fader. Då uppför kulturförvaltningen som en del av 500-årsjubiléet av Vesalius födelse en tillfällig konstnärlig installation i Odinslund, som invigs under kulturnatten och kommer att stå kvar i två månader. Åtta stora upplysta skärmar ska visa kopior av Andreas Vesalius anatomiska bilder, respektive fotografier av åtta nya verk av Uppsalakonstnärer på temat kroppen.
– Hans bilder är både fantastiska och vansinniga. Ofta poserar de avbildade i ganska så udda poser för att synliggöra musklerna från olika håll. Men vi vill också presentera alternativa bilder av den kvinnliga respektive manliga kroppen, som kan fungera som motvikter till de stereotypa reklambilder vi i dag översköljs av i det offentliga rummet, säger Anna Ehn, intendent på kulturförvaltningen och medansvarig för förslaget.
Andreas Vesalius var den förste som systematiskt studerade människokroppens inre och återgav den i bild, och projektet i sin helhet kommer att visa upp unikt Vesalius-material på bland annat Carolina Rediviva, samt i utställningar på Medicinhistoriska muséet och Hagströmerbiblioteket, som tillsammans med Gustavianum och Svenska kyrkan samarbetar med kulturförvaltningen i projektet.
Med tanke på debatten kring konstverket ”Den tionde skorstenen” i Luthagen, hur har planeringen kring Vesalius-installationen sett ut?
– Vi har samrått med stadsbyggnadsförvaltningen och deltagande institutioner i projektet. Sedan diskuterar och bereder vi på kulturförvaltningen alltid alla ärenden under lång tid, med fokus på att presentera en så stor bredd som möjligt vad gäller offentlig konst, säger Anna Ehn.
Vesalius-installationen har bifallits av kulturnämnden utan att gå ut på remiss. Peter Gustavsson (S), ordförande för kulturnämnden, betonar dock att ett av den nya nämndens första mål är utarbeta en skriven policy för beslutsprocessen vad gäller offentlig konst.
– Det finns många exempel på god dialog kring offentlig konst i Uppsala, men det saknas en systematik för dialogen med medborgarna. Att sätta upp ett offentligt konstverk är att utveckla vårt gemensamma vardagsrum, och självklart ska man låta dem det berör vara med i processen. Samtidigt har vi en representativ demokrati, där någon måste ta det slutgiltiga beslutet. I det här fallet har vi främst sett till konstverkets kortvarighet, att det kommer att stå där i bara två månader, säger Peter Gustavsson.