Det stora rummet i ateljén är fyllt av huskonstruktioner i en brun-beige-grå färgskala till föreställningen av ”Spelman på taket”. På några provdockor i ett hörn finns färggranna klänningar som ser ut att vara inspirerade av rysk folklore. Delar av ensemblen är också där, liksom föreställningens regissör Ronny Danielsson och teaterchefen Petra Brylander för att berätta om uppsättningen. Det är Stadsteaterns största musikalsatsning någonsin där 34 människor ska vara på scenen, sjunga, dansa och i vissa fall även flytta dekor.
Handlingen i ”Spelman på taket” utspelas 1905 i Anatevka, en fiktiv shtetl, judisk by, i det Judiska bosättningsområdet i Tsarryssland. Huvudpersonen Tevje kämpar för att bevara de judiska traditionerna gentemot döttrarnas strävan att vilja att gifta sig med män som de har valt själva. Det är ett tema som Ronny Danielsson tagit fasta på och som han tycker ger stoffet allmängiltighet än i dag.
– Den judiska befolkningen i i denna by är flyktingar i sitt eget land. En situation som många människor befinner sig i just nu.
Familjens konflikt utspelar sig mot en bakgrund av yttre oroligheter som förföljelser av judar samt politiska motsättningar i det förrevolutionära Ryssland, säger han.
– Mjölkhandlaren Tevje försöker bara hålla ihop sin familj och vill bevara traditioner när resten av samhället krackelerar runt omkring dem. Döttrarna vill välja sina egna liv och väljer därför bort traditionerna.
Ronny Danielsson musikalregi torde vara välkänd för Uppsalapubliken. Det är han som till exempel har satt upp ”Cabaret” och ”Le Cage aux Folles”, båda stora publiksuccéer på Stadsteaterns stora scen.
På verkstadsgolvet står några huskonstruktioner eller husskelett som inom kort ska lastas på transportbilarna. Ett av husen är i två delar, just för att få plats i denna bil. Men helt säkert är det inte att de över tre meter höga byggnaderna går in. De är försedda med hjul och bromsar, men också med andra fiffiga anordningar. Alldeles före vårt besök har belysningsmästaren Jonas Nyström varit där för att kolla hur han kan sätta små lampor inuti konstruktionerna för att komma åt att belysa varje vrå på ett bra sätt.
– Konstruktionerna ska hålla för skådespelarna att klättra på och Tevje, gestaltad av Lars Väringer, ska verkligen kunna sitta på taket och spela, säger Ulf Alsén som är dekormålare men som också varit med och snickrat lite här och där.
Han berättar att konstruktionernas färgsättning och målning i en sorts stänkteknik är utprövad för att fånga ljussättningen på ett bra sätt. Trä- och metallkonstruktionerna har fått hela fyra olika behandlingar.
I dekorateljén i Boländerna arbetar en verkstadschef, två målare, fyra snickare, en smed och en tapetserare. Den sistnämnda gör alla former av textilarbeten, inklusive ridåer men inte kostymer. Kostymateljén och rekvisitörerna håller till närmare scenen, i själva teaterhuset.
Ulf Alsén har varit anställd på Uppsala stadsteaters dekorateljé sedan ganska precis 40 år.
– När jag läste biologi vid Uppsala universitet var det en kurs som ställdes in. Då sökte jag tillfälligt vikariat som dekormålare och fick det. På den vägen är det, säger han.
– Det är ett kreativt yrke där man ständigt får lösa större och mindre problem för att en föreställning ska bli så bra som möjligt. Detta i ett samarbete med scenograf, ljussättare och regissör, men också med skådespelarna som ska vistas och ha en bra arbetsmiljö bland de byggda sakerna. Jag lär mig faktiskt nya saker varje dag på jobbet och det gör det intressant!