Hans Ek dirigerar Kraftwerk

Trans Europe Express är ett klassiskt och banbrytande popalbum. En av skivans stora förtjänster är hur den är uppbyggd. I konserten väver ni in låtar av Brian Eno, David Bowie och Karlheinz Stockhausen. Varför bryta en väl avvägd dramaturgi?
– Albumet är ett konstverk i sig, väl genomtänkt och balanserad. Vi vill dock bidra med något eget. Dessutom framför vi allt material i en enda lång låt där vi går in och ut i verket med låtar som har påverkat och påverkats av Kraftwerk. Vi har framfört den här konserten vid två tillfällen tidigare och det har gått väldigt bra, över förväntan. Vi har fått mycket bra respons. Inför konserten i Uppsala har vi även lagt till några låtar.

Tyskland under slutet av 70-talet, vad var det som hände?
– Det här är en viktig tid för popmusiken, det är så mycket som händer samlat på några få år och på begränsad yta. Konstmusik, ambient och pop möttes i en miljö där artisterna hade full kontroll över det konstnärliga arbetet.

Kraftwerk var tidigt ute med att använda syntar och trummaskiner fullt ut, vilket utmärker deras musik. Är det den mekaniska stelheten som du vill utforska? 
– Nja, snarare finns det något särskilt organiskt i Kraftwerks musik. Det är alltid människor bakom maskinerna. Den klassiska musikaliska disciplinen hos Kraftwerk gör också att deras musik lämpar sig särskilt väl för orkester.

Det är inte helt ovanligt att tolka pop- och rockmusik med större orkestrar. Vad krävs för att man ska lyckas med ett sådant projekt?
– Det måste finnas en musikalisk anledning, en vision, att ta sig an ett sånt här projekt. Jag tycker mig se en viss tendens att försöka anpassa konstmusiken efter poppubliken och det är enligt mig fel väg att gå.
 
Vad händer härnäst?
– I vår kommer vi att göra ett nedslag i det amerikanska. Vi kommer att tolka countrymusik och den amerikanske kompositören Charles Ives.