Hanne Boel lovar lyx
Tisdag kväll kommer en av Danmarks största artister till Uppsala och spelar på Katalin. - Jag kommer med en lyxproduktion denna gång, säger Hanne Boel och skrattar självironiskt i luren.
Hanne Boel
Foto:
- Det blir blåsare, extra slagverk, kör, orgel och allt vad man kan önska sig. Jag älskar att spela i Uppsala och i synnerhet på Katalin. Konserten blir ett slags tribut till spelglädjen.
Hon lovar att spela gamla favoriter som (I wanna) make love to you, Son of a preacherman och Can't help myself.
Alldeles häromveckan släppte hon sitt nya album A new kind of soul.
- Så ny är ju inte min musik, men skivbolaget måste ju få bestämma något det också, säger hon och skrattar igen.
På albumet har hon skrivit flera låtar själv, tillsammans med Peter-John Vettese, och resten var favoriter av andra artister som hon tolkar på sitt eget vis.
- Det var några av mina egna favoriter, namn som John Hiatt, Donovan, Paul McCartney och Tony Joe White.
Några planer att på att drastiskt öka det egna komponerandet har hon inte, inte att sjunga på danska heller.
Vi för samtalet på ett slags skandinaviska. Efter att ha sett senaste avsnittet av danska serien Sommer kvällen innan drabbas jag av lite övermod och avstår från livlinan med engelska. Men visst ångrar jag mig några gånger, även om hon talar tydligt och låter bli den svåraste danskan. Själv säger hon att hon efter allt turnerande i Sverige inte har några problem med att förstå svenskan.
Vi pratar en stund om fenomenet att danska artister ofta har svårt att slå i Sverige, medan svenska ofta går bra i Danmark. Däremot att danska filmer och tv-serier fungerar bättre i Sverige.
Som då aktuella Sommer som visas just nu på svensk tv. Det visar sig att Hanne Boel bor precis där de spelat in serien, i gemytliga Fredriksvaerk.
Hon är nyss hemflyttad till Danmark efter att ha bott i Neapel några år. Nu bor hon återigen utanför Köpenhamn, en bra bas för att turnera i hela Norden.
Hon älskar att stå på scenen, en bra egenskap i tider av vikande skivförsäljning.
- Det gick absurt bra för mig att sälja skivor i slutet av 80-talet, jag blev något av ett bortskämt brat. Nu får man ta nya tag och försöka hitta nya vägar, andra distributionsformer.
På tisdagkvällen är det dock scenen som gäller.
Så jobbar vi med nyheter