Hänförande, gripande, vackert

Tekniken bakom en film är sällan intressant annat än som marknadsföringsgimmick. Samtidigt som nöjesmedias intresse för filmteknik nått absurda proportioner har digital teknik vant biopubliken vid att allt är möjligt — varför tekniken borde bli totalt ointressant. Kanske blir just de effektspäckade storfilmerna paradoxalt nog en möjlighet för filmberättandet att få förnyat förtroende i filmfabriken.Corpse bride är en udda fågel i sammanhanget. Trots utvikningar i musikal och bildmässiga glansnummer är den helt fokuserad på sin berättelse. Den siktar på masspubliken och når den förhoppningsvis, men är också en film som knappast kunde ha gjorts i en annan teknik och aldrig hade fått samma uttrycksfullhet om den varit mindre visuellt anslående.Filmen baseras på en rysk folksaga om en ung man som av misstag friar till liket av en försmådd ung dam. Ett dygn har han på sig att lösgöra sig från banden till den döda innan hans älskade blir bortgift med en diabolisk gentleman. Det blir svårare än han trott, inte bara för att hon har ett spökes alla tricks att ta till utan för att hon också är en intagande personlighet och livet på "undervåningen" är enklare och roligare än det ovan jord.Den enkla, koncentrerade historien kramas ur till sista droppen — och det är menat som beröm. Allt slår i samma takt: de trettio centimeter höga dockorna med kugghjulsmekanik bakom silikonhuden ger gestalt åt väl valda röster (se hur hela Victors uppenbarelse andas Johnny Depp), scenografin och ljussättningen ger ett andlöst skimmer åt scenerna. Allt har satts samman i ett tempo som låter filmen dröja vid rörelserna i den döda brudens svävande slöja men också tillåter detaljer att hastigt fladdra förbi i bildens utkant. Resultatet blir en fullständigt övertygande värld i all dess befängdhet, och så fullkomligt hänförande vacker.Tim Burton har lånat ut sitt namn till titeln för att anknyta till den framgångsrika Tim Burton's The nightmare before christmas (1993) som också gjordes med tidsödande och petig dockanimation. Det är ändå inte bara ett marknadsföringsknep, för filmen andas av det som är Burtons bästa sida: naiv sagomagi parad med uppsluppet visuellt överdåd. Det var länge sedan han stod bakom något så fantasisprakande och samtidigt gripande som Corpse bride.