MMA, Mixed Martial Arts, är en sport som formligen exploderat i popularitet under de senaste 10-15 åren. Den mångsidiga kampsporten har gått från att vara blodigt tabloidstoff till att i det närmaste bli seriös folkidrott (med ett par riktigt lovande svenska utövare). UFC är MMA-sportens största tävlingsorganisation, som stulit strålkastarljuset och stoltheten från de tidigare så framstående japanska konkurrenterna och gjort sporten synonym med åttasidig burkamp. Den frispråkige, för att uttrycka sig milt, UFC-chefen Dana White lämnade dock inte sin aggressiva tävlingsinstinkt när han för ett par år sedan siktade in sig på tv-spelsmarknaden. Tvärtom. Undisputed-serien, utvecklad i samarbete med THQ och wrestling-experterna hos Yuke's, har både använts som ett utpressningsmedel mot kontraktshungriga fighters och som en vässad stridsyxa mot konkurrerande tävlingsorganisationer och deras bundsförvanter inom spelbranschen. Anledningen stavas EA Sports MMA, men historien bakom Whites ilska går längre tillbaka än så.
UFC 2009, det första spelet i serien, var ett bra spel med många brister. Möjligen är det just vetskapen om att sportspelsgiganterna på Electronic Art förbereder sitt eget MMA-spel som lagt grunden för alla förbättringar som gjorts till årets Undisputed-version. Valmöjligheterna är fler och brottningen, ett av originalets svagare kort, har både blivit smidigare att utföra och enklare att förstå. Karriärsläget har stilats upp rejält och möjligheten att ingå i lag i onlinespelet skänker en extra krydda till nätspelandet. Den verklighetsfrämmande stelheten verkar dock vara svårare att skaka av sig. Stundtals ser det nästan mer ut som Robot Wars än något som involverar två mänskliga kämpar. De skarpa övergångarna mellan olika animationer ter sig onaturliga och drar av från helhetsintrycket, även om förbättringen från originalet är tydlig.
Presentationen är på pricken vad man kan förvänta sig från UFC, på gott och ont, med allt från licensierade kommentatorer och utropare till halvnakna ringbruttor och testosteronstinn publik. Yukes har också lagt betydligt mycket mer energi på att få alla proffs att likna sina verkliga förebilder – utan tvekan ett sätt att markera revir mot konkurrenterna. För den påläste MMA-experten finns här massor med bonusmaterial att gräva ner sig i (att återuppleva klassiska UFC-matcher, och ledsagas in i ringen med välillustrerad bakgrundsinformation, är faktiskt riktigt mäktigt).
UFC 2009 var ännu en fjäder i hatten för UFC (och moderföretaget Zuffa), och en välbehövd livlina för THQ – ett spelföretag i desperat behov av en försäljningssuccé. I år är förutsättningarna annorlunda och resultatet lär gynna den MMA-intresserade tv-spelaren. Handsken är kastad – nu är frågan vad Electronic Arts har att svara med.