Han vill nå bredd utan kompromisser

Som 14-åring spelade Alexander Salzberger fotboll i Brommapojkarna sex gånger i veckan. När regissören Daniel Fridell en dag besökte hans högstadieskola för att leta efter passande ungdomar till tv-serien En klass för sig gick Alexander på provfilmningen utan att riktigt förstå vad det var - och fick en roll.
- Mellan två tagningar undrade Daniel Fridell om jag höll på med teater. Han tyckte att jag borde satsa på det, säger Alexander Salzberger.

Inför Daniel Fridell visade han ingen entusiasm, men när det var dags att börja på gymnasiet sökte han alla teaterlinjer i Stockholm. Han slutade med fotboll och började på estetiska programmets teaterinriktning på S:t Eriks gymnasium. På skolan fick han bildningskomplex.
- Det handlar om kulturellt kapital. Vi har aldrig haft någon kulturell diskussion kring matbordet hemma. Under gymnasiet slukade jag böcker, såg pjäser och verkligen sög åt mig av all kultur jag kom över.

När de tre åren hade gått ville den då 19-årige Alexander Salzberger börja på Scenskolan, och kom in första gången han sökte. Första året på skolan uppträdde han på Kulturhuset i Stockholm med några av de karaktärer han hade mejslat fram under sommaren. I publiken fanns folk från Riksteatern och förra året turnerade han med Riksteaterns festivalscen Jamobilen.
- Det som växte fram då blev embryot till min show Måsarna skrattar sig hesa, som är det första jag har skrivit. Innan dess improviserade jag bara.

I höstas gjorde Alexander Salzberger satir på politiker mellan musikern Lars Demians låtar på Mosebacke i Stockholm. Det var där Linus Tunström, ny teaterchef på Upsala stadsteater, såg honom på scen första gången.
- Linus kom fram till mig efteråt och sa att han skulle vilja se mig i någonting på Upsala stadsteater.
När Alexander Salzberger blev erbjuden ettårskontrakt i Uppsala hade han tagit sabbatsår från skolan för att göra Måsarna skrattar sig hesa. Den hyllade showen hade premiär i slutet av februari på Södra teatern i Stockholm. Sedan dess har han suttit i morgonsoffor, varit gäst i olika tv- och radioprogram och fått en hel del jobberbjudanden.
- I samma veva som jag skulle skriva kontrakt för Linus (Tunström) så ringer de från Idol och vill att jag ska vara programledare. Det är där jag har hamnat på grund av min egen grej, som jag inte har kompromissat med. Idol och Linus Tunström, ful-tv och finkultur - det är möjligt att nå alla.

I den drygt timslånga enmansföreställningen Måsarna skrattar sig hesa gör Alexander Salzberger hela 30 olika karaktärer. En arabisk man som passionerat läser ett tal av Olof Palme, Mikael Persbrandt i rollen som Palmes mordvapen och Zlatan som lite obekväm läser en skoldikt är några av de imitationer han gör.
- Det är en humorshow - som också kan vara sorglig. Jag jobbar med ganska flippade karaktärer i mitt komiska material, surrealistiska grejer men ändå mot en bred publik.

Hans mamma kommer från Åmål och hans pappa från Marocko. Alexander Salzberger är född i Åmål och uppvuxen i Stockholmsförorten Vällingby. Att han kommer från förorten tror han leder till fördomar hos publiken vilket han löser genom att driva med komikerna Özz Nûjen och Shan Atci, som har gjort sig kända för den breda tv-publiken genom humorprogrammet Stockholm live.
- Publiken vet att jag kommer från förorten, är 21 år, blatte och jobbar med humor. Özz och Shan har synts mycket och på något sätt skapat en mall för vilken typ av humor man ska leverera. Jag skojar om dem i början av min föreställning för att berätta för publiken att det här är någonting annat.

Planer finns på att Måsarna skrattar sig hesa ska sättas upp i Uppsala, men det är inte spikat ännu. Det är däremot en hel del annat.
- Jag såg att jag har tre premiärer på sex månader. Det hade jag inte riktigt fattat, tur att man är arbetsnarkoman, säger Alexander Salzberger.
De uppsättningar han i dag vet om är Bingo av Egill Pálsson, 6 oktober, En vintersaga av William Shakespeare,12 januari, och Bröderna Grimm - sagor för vuxna, 8 mars.
- Det ska bli spännande att se hur vi kan jobba med En vintersaga, eftersom jag tycker att det är svårt att kommunicera med klassiska teaterstycken som är spelade tusen gånger förut. Folk säger att det är för att jag är ung, men man får tycka att Shakespeare inte är fett. Jag tycker att det är intressantare med modern dramatik, helt enkelt.