Vems islam? Frågan är central i Uppsalaprofessorn Mohammad Fazlhashemis forskning om de många islamtolkningar som finns, och vilka av dem det är vi kommer i kontakt med i samhället. Samma fråga är också titeln på hans egen bok som kom ut år 2008. Stridigheterna i Egypten, det svenska hijabupproret för ett par veckor sedan och den nu pågående debatten om en moské i Stenhagen är bara några exempel på att ämnet inte har blivit mindre aktuellt sedan dess.
– Genom att stanna upp och problematisera vill jag komma bort från stereotypa bilder av islam där det mest negativa lyfts fram som representativt.
Mohammad Fazlhashemi flyttade från Iran till Sverige 1977 och har doktorerat i idéhistoria vid Umeå universitet. Här har han undersökt den teologiska debattens betydelse för politiska idéers framväxt. Som exempel tar han upp hur olika tolkningar av den shiitiska historien om den tolfte imamen ledde fram till att
religiösa skriftlärda började flytta fram sina politiska positioner på 1970-talet.
Sedan november 2012 är han Sveriges förste och ende professor i islamsk teologi, vid Uppsala universitet. Men det är först nu efter sommaren som han på heltid sitter i sitt rum med utsikt över Engelska parkens gulnande lövsalar.
Sin forskning låter han dock sällan stanna inom universitets fyra väggar. Han är en flitig samhällsdebattör, och uttalar sig ofta och gärna om de ämnen han studerar; allt från situationen i Egypten till böneutrop i Fittja. Han skriver regelbundna politiska krönikor i den teologiska nättidskriften Dagens Seglora, och har gett ut flera böcker som läses av såväl intresserad allmänhet som av studenter.
– Jag hade en handledare, Ronny Ambjörnsson, som sa till oss att vi fick vår lön från skattebetalarna, från allmänheten. Och att det var vår uppgift att använda vår forskning i den allmänna bildningens tjänst. Jag tror att den tanken finns kvar hos mig.
Till det folkbildande hör att problematisera och fördjupa den ofta förenklade och svartvita bild av islam och muslimer som skapas i samhällsdebatten. Ett begrepp som han ofta återkommer till är ”islamer”, det vill säga de olika tolkningar som finns av islam och som skapar lika vitt skilda representanter som jämförelsevis pastor Åke Gren och förre ärkebiskopen KG Hammar är för den svenska kristendomen.
– Det finns muslimska feminister, muslimska liberaler, bokstavstroende. Alla de rösterna hörs. I min forskning lyfter jag till exempel fram flera muslimska tänkare som har kristna teologer som förebilder. Men salafisterna och de konservativa bekräftar bilden av de motsatta ”andra”, och blir därmed tacksamma att lyssna på.
Begreppet ”islamer” har dock fått sina kritiker. Från konservativt håll där man anser att islam inte är öppet för tolkning, och att muslimska tänkare som Mohammad Fazlhashemi inte är renläriga.
Men också från högextrema som tycker att den balanserade och brobryggande synen på islam inte är representativ för majoriteten muslimer. Mohammad beskriver det som att hamna i en korseld.
– Varje gång jag gör offentliga framträdanden finns högerextremister där som tycker att det jag säger inte representerar den muslimska majoriteten, att ”de flesta tycker på helt andra sätt”.
Han märker dock att det finns ett stort intresse för muslimska tänkare, inte minst hos unga kvinnor som vill behålla sin muslimska identitet men ändå motarbeta de patriarkala strukturerna. Intresset märks också på anmälningarna till kursen Modern islamisk politisk filosofi som hölls för första gången i våras där muslimer, lärarstuderande och präster fanns bland de sökande.
Tanken är att det som började med en professur så småningom ska utvecklas till ett utbildningsprogram för islamisk teologi.
– I dag finns en stor grupp som identifierar sig som muslimer, och det är den näst största religionen i Sverige. Därför känns det självklart att man ska kunna studera islamisk teologi.