Han vågade ta ut svängarna

Men det som gör Forssells dramatik underbar ligger mycket i hans litterära kunskaper. Han kan driva med Moliére som han gör i Borgaren och Marx - en pastisch på Borgaren adelsman - som samtidigt är en drift med 60-talets vänstersekterism. Forssell ville - precis som Moliére - angripa hyckleriet. Men Borgaren och Marx kommer inte i närheten av Galenpannan, inte heller av min personliga favorit Haren och vråken. Utanför Ulla Winbladhs restaurang på Djurgården utspelas kampen om den enkildes rätt att agera i varje given situation trots motstånd från mäktiga män eller fara för eget liv.

Spelåret 1963-64 var öppningspjäsen på Dramaten Forssells nyskrivna Söndagspromenaden. Det var Ingmar Bergmans första år som chef för teatern och han själv som valde den - om det kan stå som garant för kvalitet. Forssell var uppvuxen i ett borgerligt hem och Söndagspromenaden äger rum i ett sådant. När familjen Coriander tar sin söndagspromenad gör den det runt matsalsbordet. Det var inte ett påhitt från Forssells sida, bordspromenaden hade ägt rum på den tid författarens far var barn. Söndagspromenaden är ett av de bästa exemplen på det där som alltid finns hos Forssell: poesi, komik, fantasi - men också allvar.

Ibland har dramatikern Forssell fått förklara och också försvara sina stycken. Han har anklagats för att för att överlasta sina pjäser, väva in för mycket i dem. Jag är inte beredd att hålla med. Men han var oberäknerlig. Krävande. Han spelade upp hela sitt breda register och det kanske i ren desperation. Han vågade ta ut svängarna. Sådant är värt att minnas och lära av.