– Folkoperan hittade mig, de fick reda på att jag ger lektioner i strupsång och frågade om jag ville lära upp ett par statister. Men eftersom det tar ett par år att lära sig den tekniken, så anställde de mig i stället, berättar Girilal Baars medan han ställer i från sig ryggsäcken i sin tekniktäta studio i Luthagen.
I rummets ena kortända har han en hylla full av böcker .
– Böcker är en utmärkt ljudisolering och de fick inte plats hemma. Det är mycket science fiction där, säger han.
Sedan början av 1990-talet har Girilal Baars varit verksam som musiker i Uppsala. Egentligen kom han hit från födelsestaden Moskva för att plugga fysik. Men så småningom blev det musikvetenskap i stället och sedan ännu en räcka med med musikutbildningar. Han arbetar numera med vokal folkmusik, vokala så kallade extended techniques och med elektroakustisk musik. Han komponerar och framför musiken i olika konstellationer, ensam och i flera sammanhang. Det mesta av den elektroniska musiken skapar han i studion. Rösten kallar han sitt akustiska instrument. Nyligen skaffade han ett till.
– För ett år sedan köpte jag en vevlira och håller på att lära mig det.
Strupsång eller övertonssång är en mycket speciell sångteknik. Den praktiseras idag främst i Centralasien, Tuva (en delrepublik i Ryssland) och Mongoliet. Strupsången grundar sig på en mycket låg och utdragen ton från långt nere i luftstrupen på vilken det läggs högre toner genom att sångaren placerar tungan i olika positioner i munnen. Om man tänker på en enda tons klang som en regnbåges spektra så är det dess röda färger, klangerna högst upp som sångaren liksom pressar fram i strupen och då håller tillbaka de övriga färgerna eller klangerna i tonerna
Girilal Baars har lärt sig själv” hemma på kammaren” utifrån inspelningar av strupsång.
– Andra gången jag reste till Tuva passade jag på att ta lektioner för några duktiga strupsångare där, berättar Girilal Baars.
– Men numera finns det på Youtube hur man gör.
I Puccinis opera ”Turandot” från 1926 är det inte inskrivet någon strupsång. Men handlingen utspelas i Peking under länge sedan svunnen sagotid och handlar om den grymma prinsessan Turandot som avrättar friare på löpande band.
– Puccini var döende i strupcancer när han skrev operan. Jag tror att regissören, Mellika Melouani Melani, har tänkt sig att strupsången ska skapa stämning av en mardrömsresa, kanske i Centralasien.
”Som helhet en storslagen och gripande föreställning, superbt genomförd” skrev UNT:s recensent Björn Stenberg vid premiären. Men Girilal Baars pratar mest om hur roligt det är att möta Folkoperans publik som kanske inte alltid är så operavan.
Den andra december kan Uppsalapubliken höra Girilal Baars i den finska vokalgruppen Äisä när de sjunger finsk folkmusik på en jubileumskonsert för Finland 100 år på Konserthuset i Uppsala.
Lite senare, 10 december, ska han göra var han kallar ljudbio på Slottsbiografen i Uppsala tillsammans med musikerkollegan Thommy Wahlström.
– Det är ingen filmvisning utan det är tänkt att elektroakustisk musik ska leda publiken in i en egen inre värld. Det ska bli som en musikberättelse, förklarar Girilal Baars.
Samma eftermiddag har han planerat en eftermiddagskonsert med elektronisk musik på Ångkvarnsbryggeriet i Uppsala. Detta eftersom han tycker att det vore fint att få in lite nutida musik i Uppsalabornas vardag.