Han borgar för kvalitet på Fyrisbiografen
Ända sedan han tog över Fyrisbiografen av sin pappa 1962 har Torsten Annell varit noga med att profilera biografens program på kvalitetsfilm. Vid fyllda 92 driver han fortfarande en av landets få privatägda biografer, Fyris i Uppsala, tillsammans med sin son.
— Jag brukar läsa Stockholmstidningarnas recensioner och utgår från dem när jag väljer ut filmer. Det viktigaste är att det är filmer med kvalitet, säger Torsten Annell
Kontor i hemmet
@3a Text utan indrag:I mer än två decennier har Torsten Annell bott i marklägenheten i Löten i Uppsala. Sedan ett par år är han änkeman, men han har sonen och hans familj på gångavstånd. Ett av rummen i lägenheten är Fyrisbiografens kontor. Men han har också en telefon lättillgänglig på soffbordet. Intill ligger några böcker, bland andra Uppsalaförfattaren Kjell Erikssons senaste deckare, Mannen från bergen.
- Hans böcker tycker jag om. Det är roligt att läsa när handlingen utspelas i Uppsala, säger Torsten Annell.
Han är född i norr, men har vuxit upp i Uppsala. Allt sedan späd ålder har han sett film, bland annat därför hans pappa, David Annell, var ägare till flera biografer på olika håll i landet. I Uppsala ägde pappan Slottsbiografen ett tag, samt Fyrisbiografen och förestod dessutom Grand.
Torsten Annell hade egentligen inte en tanke på att syssla med samma saker som sin far utan utbildade sig till reklamman och hade en egen reklambyrå ett tag.
Cowboyhäst första idolen
Han fick sin första filmidol som liten. Det var en cowboyhäst vid namn Pinto som reds av en Westernhjälte vid namn William S Hart. Filmintresset tog så småningom överhanden. Han jobbade extra på pappans biografer och lärde sig att sköta en filmprojektor. 1962 tog Torsten Annell över Fyrisbiografen och såg då till att repertoaren ändrades.
— Den hade varit enbart reprisbiograf och visade mest filmer med Edvard Persson. Men under mitt första år som vd ändrade jag på det.
— Vi kom att få en publik som till stor del består av studenter, men också förvånansvärt många äldre, säger Torsten Annell.
Den film han själv senast sett på den egna biografen är Sigrid och Isaac, en dramadokumentär om konstnärsparet Grünewald. Den tyckte han var mycket intressant. Men när jag ber honom räkna upp sina favoritfilmer är de alla något äldre.
— En plats i solen tyckte jag mycket om, liksom Clockwork orange, Polanskis Repulsion, Bob Fosses All that jazz, Krzysztof Kieslowskis filmsvit Dekalogen och danska Festen.
— En av våra stora succéer förra året, Breven från Otar, gillade jag också. Tänk att vi hade den på repertoaren mer än ett halvår!
Filmerna går på Fyris så länge det kommer publik som vill se dem. Strax innan jul såg det kärvt ut för Fyrisbiografen, precis som för alla andra biografer i hela Sverige. Besökssiffrorna minskade oroväckande under hela förra året.
— Men under julen tog det upp sig för oss och nu är det inga problem, säger Torsten Annell.
— Allt beror på vilka filmer vi visar, hur mycket publik de drar. Det roligaste med att driva en biograf är när publiken kommer!
De stora amerikanska distributörernas filmer tycker han inte passar på Fyrisbiografen. Länge har Fyrisbiografen haft ett särskilt avtal med distributören Triangelfilm om att deras filmer i första hand ska gå på Fyris. Men under åren, i takt med att Triangelfilm har växt, har det luckrats upp och nu när Triangelfilm tagit över biografkedjan Sandrews tycks villkoren ha ändrats.
— Triangelfilm har visserligen inte sagt upp avtalet, men det är väl inte så aktuellt nu, säger Torsten Annell torrt.
— Men en av dem som jobbar där är bra. Han hör av sig i bland och vill diskutera filmer de har.
En annan distributör Fyris har mycket att göra med är Folkets Bio, men där gäller att bolagets egna biografer har förtur. Det betyder att även om en film skulle gå väldigt bra på Fyrisbiografen, kan den flyttas till en annan stad ändå, där en av Folkets bios biografer fått en lucka i programmet.
— Men nog finns det filmer så att det räcker åt oss alla, säger Torsten Annell.
Fyris får i stort sett varje år ett speciellt EU-bidrag som går till de biografer som har merparten europeisk film i repertoaren.
— Förra året fick vi 90 000 därifrån och det var ju bra. Men i år vet vi inte ännu hur det går. Vi redovisar en gång per år hur många europeiska filmer vi visar.
Kolkällare blev entré
Fyrisbiografen är nästan lika gammal som filmkonsten och har i stort sett följt konstformens utveckling vad gäller det tekniska. Under ljudfilmens inträde på 20-talet, låg bion ett tag i träda, men David Annell lät sig övertalas av dåvarande husägaren att börja driva den igen i början på trettiotalet. En närliggande kolkällare byggdes om till den lilla foajén. 1962 försågs bion med sin första toalett och i början av nittiotalet byggdes salong två till med sina 30 sittplatser. Men någon digital utrustning tänker inte Torsten Annell köpa in.
— Apparaterna kostar så mycket pengar och så krävs det att man är ansluten till en större kedja, eftersom filmen sänds ut från en central, för att det ska löna sig, menar han.
— Vi har inga planer på någon renovering just nu. Det skulle vara att bygga en tredje salong då, men då får vi väl göra det på gården, haha.
Om fem år, 2011, firar Fyrisbiografen hundra år i Uppsala. Men hur det ska firas är en öppen fråga.
Så jobbar vi med nyheter