UNT fyller 125 år och det firar vi bland annat med att utse tidernas kulturprofil i Uppsala och Uppland. Som erövrare av titeln står den världsberömda regissören, dramatikern och författaren Ingmar Bergman. På andra plats kom serietecknaren och poeten Nina Hemmingsson.
– Ingmar Bergman är en kulturprofil inte bara för Uppsala utan för hela Sverige. Han var ju mycket i sin mormors våning på Trädgårdsgatan. Där och på Slottsbiografen tog han sina första steg mot att bli den skarpa filmprofil han utvecklades till. Han har ju återvänt till staden i sina filmer, mest kanske i Fanny och Alexander, säger Ulrika Knutson, författare och kulturskribent.
I memoarerna "Laterna magica", skriver Bergman om när han fick komma in i maskinistens lilla krypin på Slottsbiografen och beskåda projektorer och filmrullar.
I Slottsbiografens foajé står en filmprojektor från 1950-talet som härstammar från ateljéerna i Filmstaden, Råsunda.
– Den har stått i visningsrummet där, det vet vi via maskinjournalen. En maskinist som var här berättade att Bergman såg och kontrollerade alla 40 kopiorna av "Persona" på just den innan de distribuerades ut i världen, berättar Nils Bingefors, ordförande i Uppsala studenters filmstudio som huserar här.
Han berättar att Slottsbiografen är ett populärt turistmål, särskilt för amerikaner och latinamerikaner som läst om den i Bergmans memoarer. Varje år ingår också filmer som Bergman gjort för femtio år sedan i Filmstudions visningsprogram.
I samband med renoveringen av Slottsbiografen på 1990-talet inbjöds Ingmar Bergman att delta som konsult. Han tyckte att det skulle det vara bekväma sittplatser med gott om plats för benen, god ventilation och högsta tänkbara tekniska kvalitet på maskinutrustningen. Det är tack vare honom som det numera bara finns 130 stolar i salongen mot de ursprungliga 291.
1990 filmades också Bergmanstoff i Uppsala. Bille August var regissör för "Den goda viljan", baserad på Bergmans släktsaga. 1995 filmades några scener till "Enskilda samtal" i Uppsala domkyrka med Liv Ullman som regissör.
Bergman själv återvände 1981 och tog filmscener runt S:t Eriks torg, exteriört på Upplandsmuseet och i S:t Eriks gränd till "Fanny och Alexander", den film som skulle bli Bergmans sista biofilm och som erövrade hela fyra Oscar.
Som pjäs lever "Fanny och Alexander" vidare på Uppsala stadsteater som ska gästspela med uppsättningen som hade premiär 2012 i Brasilien under våren.
– Uppsala är en rik kulturstad, på samma gång livaktig och krävande och det är väl inte så konstigt att den varit mylla för denna patriark som har spritt det svenska kynnet ut i världen med sina filmer, säger Linus Tunström, stadsteaterchef som regisserat föreställningen.
– Det är fantastiskt att få arbeta med stoffet till "Fanny och Alexander" och en lycka att göra teater av det.
Under våren sätter Stadsteatern upp ett annat Bergmanmanus, "Scener ur ett äktenskap".
– Kul att det blev Ingmar Bergman. Jag hoppas att flera kulturutövare i Uppsala nu kan berätta mer om honom på olika sätt, säger Peter Gustavsson (S), ordförande i kulturnämnden i Uppsala.
Korfilmfestivaljuryn föreslår visserligen pristagare, men formellt är det han som beslutar om vem som får Ingmar Bergmanpriset som instiftats av Uppsala kommun och som delas ut vid Uppsala internationella kortfilmfestival.
"Dämonregissören" har även givit namn på en liten gatstump vid Carolinabacken, Ingmar Bergmansgatan, och på en skylt på huset på Trädgårdsgatan 12 berättas om hans förhållande till "mormors hus". Så lever Ingmar Bergman kvar i Uppsala.