Han är jazzens nya stjärna
24-årige Jamie Cullum är jazzhimlens nya stjärnskott. Hans senaste album, Twentysomething, har sålt i omkring en miljon exemplar.
Jag vill utvecklas musikaliskt, bli så bra jag kan. För mig är musiken hela livet, säger Jamie Cullum.
Foto: R Stonehouse/Scanpix
I sitt hemland England släpptes hans senaste CD Twentysomething i slutet av förra året — och den gick direkt in i engelsmännens hjärtan. Här i Sverige gavs CD:n ut för några veckor sedan.
Jamie Cullum är en dynamisk sångare och pianist. Kanske skulle Frank Sinatra ha låtit så här om han var 24 i dag. Han är inte rädd att ta sig an varken nya melodier, 70 år gamla covers eller jazza till nummer av Jimi Hendrix.
Flänger runt
I get a kick out of you, I've got you under my skin och Blame — när Jamie Cullum river av sina nummer står han lika gärna på pianot, kryper under det, flänger fram och tillbaka på scenen som han sitter vid det på pianostolen. Och rätt vad det är brakar jordbävningsliknande ljud fram när han sätter rumpan på klaviaturet eller lånar trumpinnen från trummisen och slår på cymbalerna.
Han är sångare och pianist, men började spela gitarr som ung tonåring, då var han 13. När han var 16 började han spela piano mer målinriktat.
— I unga tonåren började jag skriva låtar som lät i stil med mina musikaliska hjältar som då var Nirvana och Soundgarden, säger Jamie Cullum när UNT träffar honom på Hotell Rival på Söder i Stockholm där han lanserat sin nya platta med ett framträdande för den svenska publiken.
Ödets gudinna
Det är första gången han är i Sverige och trots att timmen är sen, att han haft journalister efter sig hela dagen och att Jamie Cullum ska upp halvfem i morgon för att resa tillbaka till England ställer han tålmodigt upp för ett samtal.
Jamie Cullum säger att han färgas av många olika stilar och artister i sin musik.
— Ja, som av pop, jazz, hiphop, acidjazz, hårdrock, Jimi Hendrix och Led Zeppelin. Jag lyssnar gärna på gitarrister som spelar fort och häftigt, pianister förstås, ja vilka skickliga instrumentalister som helst.
På frågan när han spelar som bäst svarar han:
— När jag känner mig inspirerad. När jag kan vara så spontan och avslappnad som möjligt och när jag är omgiven av mina favoritmusiker i bandet.
Hemligheten till att han slagit igenom av sådant kolossalformat tillskriver han ödets gudinna och att han kommit i rätt tid med rätt typ av musik.
— Jag har verkligen haft tur. Jag kom i rätt tid när många ungdomar börjat ledsna på välproducerad pop. Det verkar som det är en god tid och finns utrymme inte minst bland unga för den här typen av musik med verkligt skickliga musiker och akustiska riktiga instrument.
Så jobbar vi med nyheter