Vi sätter oss på bussen som tar oss till områden som Stenhagen, Gränby och Gottsunda. Det pekas. Dagis! Mitt hem! Och där minnen, oförglömliga och också mindre roliga. Livet såsom det rullat på för dessa 16 ungdomar som ivrigt och pratglatt visar upp just detta: Hållplats 018 på Reginateatern.
Hållplats 018 är en föreställning som ungdomarna skrivit och skapat tillsammans med regissörerna och de konstnärliga ledarna Bim de Verdier och John Fiske. Den handlar om hur det är att vara ung och bo i Uppsalas ytterområden.
Det är en föreställning som rent visuellt, liksom vår lilla tur nyss, tar publiken med bakom klichéerna av tillvaron i ”gettot”, som ungdomarna själva kallar det med frenetiskt situationsviftande fingrar, med förhoppning om att kunna riva ner en del fördomar.
– Vi vill visa andra sidor än de man läser om i tidningen. Vi vill berätta vår historia, säger Gloria Kisekka Ndawula.
– Det handlar om livet, drömmar, vänner, känslor och familj, ja, om hur det är att vara i den här åldern, säger Cecilia Simander.
– Och om hur det kan vara att stå mittemellan olika världar, religioner eller kompisgäng, säger Nikole Thomas.
– Men också om personlig identitet, om typiska tonårskriser med en liten Uppsalatvist, förtydligar Elin Sternesjö med ett litet lekfullt leende på läpparna.
Hållplats 018 kan också sägas vara ett litet stopp på ungdomarnas väg i livet, i deras utveckling, där även arbetet med föreställningen varit en stor äventyrlig resa ut i det totalt okända poängterar Bim de Verdier.
Många av ungdomarna har redan sysslat med teater, popping (en streetdancestil) och rap, men långt ifrån alla. Genom en uttagning, med sammanlagt 60 sökande, tidigare i våras erbjöds ungdomar sommarjobb som skådespelare. En kommunal satsning som är en del i projektet In i centrum med syfte att minska utanförskap.
– Ungdomarna har inte bara fått prova på skådespeleri utan också många mycket fysiska övningar tillsammans med Cirkus Cirkör och dans med en koreograf, säger John Fiske.
Arbetet har resulterat i såväl dans som sångnummer där samtliga ungdomar har sina egna solon i föreställningen.
Nästan allt material är framimproviserat och har skrivits av gruppen, vilket inte varit lätt alls instämmer alla. Men svårast verkar det ändå ha varit att hitta på ett namn på föreställningen för plötsligt haglar de olika, lite skämtsamma, förslagen genom rummet: Vi kunde inte göra det bättre, Snälla kom och kolla eller Vi har slitit arslet av oss!
Idén till Hållplats 018 kläckte Reginas teaterchef Paul Kessel:
– Jag har länge haft en dröm om att få lyfta fram de unga ur periferin. och av en händelse kunde idén förverkligas i somras, säger han.
– Dessutom behöver vi en förnyelse inom teatern i Uppsala – om den ska överleva. Nästan alla som sysslar med teater är 50-plus, förutom Teater C, och om ungdomarna som är här i dag inte får möjlighet att spela teater så blir det ingen nästa generations skådespelare, säger Paul Kessel med en tydlig adressat i rösten.
Att slutet på projektet närmar sig tycks skapa mycket blandade känslor i gruppen. Sorg och typ ”Hurra” men också förhoppningar om att kunna göra något mer tillsammans. Mast då krävs en ledare är gruppen enig om. En förhoppning som också delas av Paul Kessel, Bim de Verdier och John Fiske.
– Det ultimata hade varit att få jobba med detta mer långsiktigt, kanske en dag i veckan. Det hade varit jättekul. Kanske kan det bli något återkommande, säger John Fiske.
Känns det inte nervöst inför den stundande premiären? kan jag slutligen inte låta bli att fråga.
– Ärligt, så är jag fett nervös. Det är första gången som jag står på scenen inför en så stor publik. Men det här är bara början. Min dröm är att bli skådespelare eller programledare och den ger jag aldrig upp, säger Christhian Duque.
Så kliver de till slut upp på scenen. Musiken går i gång. Bussarna passerar på duken bakom dem där rymden till slut tar vid, liksom ståpälsen på mina armar, sången på scenen:
– Du kommer aldrig att lyckas. Du är en dåre som försöker. Vi är morgondagens hjältar, sjunger Gloria Kisekka Ndawula och tar sina vänner runt axlarna och går mot stjärnorna.