För ett år sedan gjorde legendariske pianisten Bengt Hallberg sin comeback efter ett decenniums bortavaro från musikscenen. Nu släpps en konsertinspelning från i somras på cd, Live at Jazzens museum. Vi möter Hallberg solo, alltså det intima format han utvecklat så mästerligt under senare delen av sin karriär.
Väl beprövade Hallberg-nummer som Tea for two och Dinah bidrar till intrycket av återhörande, som att möta en gammal bekant. Men även om kursen ligger fast och fingrarna inte rör sig riktigt lika flyhänt som förr, finns alltjämt en lekfullhet och ett sätt att utmana melodimaterialet som ger Hallberg en helt egen identitet som improvisatör.
Det handlar om att låta vänsterhanden lägga oväntade rytmiska-melodiska figurer till melodin, ibland med motvallskänsla och gärna med glimten i ögon, samt en självständighet i de båda händernas infall som ger musiken en närmast kontrapunktisk karaktär, här till exempel i Sur le point D’Avignon.
Bäst tycker jag om de lite snabbare numren där lekfullheten slår ut i full blom, som när Hallberg ledigt studsar fram på rytmen i nämnda Dinah.
Jazz av helt annat slag, men med omisskänslig svensk förankring, kan höras på trippel-cd:n Yellow bell med Uppsalamusikern Roland Keijser och trumslagaren Raymond Strid, liveinspelade på Glenn Miller café i Stockholm.Keijser spelar saxofon samt också klarinett, flöjter och piano. Det är alltså bara han och Strids trummor, i en förutsättningslös dialog som inte sällan utgår ifrån svenska folkmelodier, samt nästan omärkligt glider över i nordafrikanska och asiatiska influenser.
Det är världsmusik i jazzduons fritt improviserade form, lekfullt och närvarande, gärna med drag av dans och rit, där Strid hanterar trumsetet som ett fullödigt personligt uttryck till spelemannen Keijsers suggestiva ornament.
Tenorsaxofonisten Kari Sjöstrand begår en övertygande skivdebut med sin kvartett Talk på cd:n Nålsöga. Hon är mycket färgstark både som solist och kompositör, det förstnämnda i traditionen efter Dexter Gordon men också med drag av svensk folklore, det sistnämnda i välsnidade låtar med bärig melodik och fina detaljer. Tillika har hon starkt understöd av sin grupp med bland andra basisten Gunnar Åkerhjelm.
Samme Åkerhjelm återkommer i Brus trio, förstärkta med saxofonisten Fredrik Nordström och trombonisten Mats Äleklint i en mustig mix av hardbop och världsmusik på cd:n Celebration.
The Quiet nights orchestra från svenska huvudstaden följer upp skivdebuten för några år sedan med nya albumet Movin som helt upptas av eget material.
Här finns fräscha grooves, välsnidade melodier och doft av storbandsblues, samt gästspel av stråkkvartett. Likväl känns formen något konventionell, som 70-talsfusion i nya kläder.