Hallå där ...

Hur kom du på idén till den här rätt så originella filmen?
- Jag brukar gå till café Savoy i Uppsala och en dag satt gubbarna där och fikade. Jag kunde inte låta bli att lyssna när de pratade. Jag blev så fascinerad av deras samtal att jag gick fram och frågade om de kunde tänka sig att göra en film tillsammans med mig.

Filmen handlar mycket om deras snack. Det är ett evigt fikande i filmen.
- Ja, det blev så att jag inriktade mig mycket på deras prat. Jag följde gubbarna i över två år, så det fanns ett enormt material som skulle klippas ihop. Jag kom dock rätt så snabbt fram till att det främst var gemenskapen bärarna emellan jag ville fånga.

Men det verkar också vara ett rätt så hårt arbete?
- Ja, det kunde hända att de hade uppåt tio begravningar på en dag. Då klagade en av bärarna på att han varit tvungen att äta smörgåstårta två gånger på samma dag. 

Varför är det nästan bara äldre män som arbetar som kistbärare?
- Det finns faktiskt en del yngre, några av dem skymtar förbi i filmen. Däremot är det väldigt sällan man ser kvinnliga kistbärare. Det är bara om den bortgångna specifikt önskat det.

Filmen har varit runt på flera filmfestivaler. Hur har responsen varit?
- Det som förvånar mig mest är att det är väldigt många yngre som verkar uppskatta filmen. På filmfestivalen i Göteborg var det mest folk mellan 20 och 30 som kom fram och sade att de gillade filmen. Även på kortfilmfestivalen i Uppsala verkade filmen gå hem hos den något yngre publiken. Framför allt är det roligt för gubbarna att filmen får fara runt i världen. Den har visats på filmfestival i Georgien och nu närmast ska den visas i Japan.