Hajpade Johansson tillbaka i Uppsala

- Är du hungrig? frågar Jonathan med famnen full av frukostgrejer. Klockan är ett.
Vi pratar medan han steker haloumi. Albumet En hand i himlen kom i början av året, hajpades, och dånade över många dansgolv. En turné följde, och nu är han nominerad till årets artist på P3 Guldgalan.

Är du fortfarande nöjd med skivan?
- Jag lyssnade på den i går, för första gången på länge. Den är inte perfekt, men det är en bra platta. Jag blev faktiskt förvånad över hur bra den lät.

En hand i himlen uppmärksammades inte minst för de genomarbetade texterna. Med sin andliga existensproblematik ville skivan något annat än svensk pop-traditions eviga tonårsångest och carpe diem-romantik.

Blir texterna annorlunda den här gången?
- Nja. Jag vill inte skriva på samma blottade sätt igen. Jag vill nog ta något steg tillbaka, men det är jäkligt svårt. Man är van vid att om man ska sitta och kämpa med en låt - och för mig är det alltid en kamp - då måste den betyda allt. Men, det är ju inte alltid det de låtarna som är det bästa. Det vore skönt om de kunde vara lite laid back.

Musiken då?
- Nu har vi formen för hur vi gör musik. Vi vill inte uppfinna hjulet igen, så vi kommer att fortsätta på det vi byggde upp förra gången. Men ljudbilden blir delvis en annan. Vi har lite sköna idéer angående att tämja pianon, att slå väldigt hårt på på väldigt dämpade strängar. Det kommer att finnas inslag av lite träiga grejer den här gången.

Du verkar målmedveten?
- Jag måste muta in mycket mer revir om jag vill vara kvar, och det är grejen nu. Med näbbar och klor. Jag har ju lovat mitt skivbolag och bokningsbolag att "jodå, nu kör vi ännu hårdare, ännu bättre".

Du är för närvarande på turné med electro-operan "Tomorrow, in a year", i vilken du har en viktig roll. Hur skiljer sig det du gör där ifrån att stå på scen som popartist?
- Det är lättare med operan. Där finns det så extremt tydliga mönster att kliva in i. Om jag gör det jag ska göra är det lugnt. När man är ute med bandet är det en annan sak. På scenen ska man ju typ flirta upp ungdomar, vilket jag är totalt ointresserad av. Nu måste jag låtsas att jag är intresserad av det. Den formen av kommunikation tycker jag är obehaglig.

Popartist - publik?
- Ja. Men varje gång jag bara river av låtarna känner jag mig ändå besviken på mig själv. Att jag inte gav mer, att jag inte vågade mig ut.

Har du förändrats det här året?
- Den stora skillnaden är att när jag går mellan Ica och tunnelbanan så tänker jag inte på jobbiga grejer i den bemärkelsen att jag spottar i marken och undrar vad det ska bli av mig. Men. Det är oerhört svårt att komma ifrån kurvan i den här världen: det går upp, sen går det alltid bara ner.

Hajpade Johansson tillbaka i Uppsala

Jonathan Johansson har haft ett bra år. Nu är han tillbaks i studion i Uppsala för att påbörja uppföljaren till det hyllade albumet En hand i himlen. UNT har pratat med honom om de nya låtarna och livet som artist.