Häftig men krånglig

Woos fans lär inte bli besvikna: Paycheck är, som förväntat, en väldigt cool och väldigt häftig film. Tyvärr är det också en väldigt krånglig film.Ben Affleck spelar vetenskapsmannen Jennings som bygger en maskin som kan se in i framtiden. Enligt kontraktet med sin arbetsgivare måste han dock genomgå en radering av minnet efter avslutat arbete, vilket gör det svårt för honom att försvara sig när företaget sedan vänder på en femöring och försöker döda honom.Filmer där universums grundlagar har upphävts och det plötsligt blir möjligt att resa i tiden brukar få manusförfattare att gå igång ordentligt. Resultatet blir ofta en slags hyperintelligent lager-på-lager-berättelse där det som biobesökare gäller att gnugga geniknölarna för att hänga med i svängarna. Visst är det hisnande att föreställa sig de scenarior som skulle uppstå om man kunde skåda sin egen framtid. Skulle man förändra den? Skulle det ens gå att förändra den? Men för att en sån här film ska kunna bli riktigt spännande krävs ett sansat berättartempo och någon slags förankring i en trovärdig verklighet. Här rusar Woo fram och efter ett tag börjar filmens pseudovetenskapliga inslag att gå mig nerverna; minnesraderingen skildras till exempel i en oavsiktligt komisk scen där hjärncell efter hjärncell punkteras på en dataskärm likt ballonger.Ben Affleck gör inte mycket för att hjälpa till; han spelar i stort sett samma hygglokille som han gjorde i The sum of all fears och förmår aldrig att väcka någon sympati för sin utsatta karaktär. Stackars Ben har ju som bekant gjort en del kassa karriärval på sistone, och den här medelmåttiga insatsen lär inte på egen hand kunna tvätta bort Gigli-fläcken från resumen. Men det är kul att Michael C Hall från Six feet under dyker upp i en biroll. Och Colm Feore (Sum of all fears, Storm of the century) börjar bli riktigt bra på att spela psykopat nu.