Häftesserierna var 1800-talets såpoperor

- Åh, vad man längtade till nästa avsnitt. Det var dåtidens såpopera! Det säger litteraturvetaren Gunnel Furuland, som skriver om 1800-talets kommersiella bokmarknad i avhandlingen Romanen som vardagsvara. För en billig penning kunde man få ett litet häfte hemskickat varje vecka med nya kapitel ur romanen som man prenumererade på.

Foto: Elin Fyrby

Kultur och Nöje2007-05-03 00:01
Gunnel Furuland har undersökt den intensiva utgivningen av svenska skönlitterära häftesserier under perioden 1833-1851. En årsprenumeration betydde att läsaren fick omkring sex hela romaner, uppdelade i kapitel över årets veckor.
- Häftesserierna var en blandning av pocket och tidskrift. Eftersom man betalade för ett häfte i taget blev priset överkomligt för folk, säger Gunnel Furuland.

Hon skriver om hur bokmarknaden - förläggarna, författarna och häftesseriena - fungerade genom att följa fyra svenska bokförlag. Först ut med produktion av häftesserien var Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta. 1833 började han ge ut Läsebibliothek af den nyaste utländska litteraturen i svensk öfversättning. Bulwer-Lytton och Dickens är exempel på engelska författare som förekom i Hiertas serie.
- Lytton var populär i England och Hierta förstod att han var någon att satsa på. Det tog bara några månader från det att originalet trycktes till att den svenska översättningen kom ut i ett häfte. Eftersom det skulle gå så snabbt kanske inte översättningen var den allra bästa, säger Gunnel Furuland.
Wendela Hebbe, Sveriges första kvinnliga journalist och anställd vid Aftonbladet, blev en av de hårt arbetande översättarna för Hiertas Läsebibliothek.

Två år efter starten fick Hierta en konkurrent i skåningen Niklas Hans Thomson med serien Kabinetsbibliothek af den nyaste litteraturen.
- Thomson började ge ut svenska författare. Emilie Flygare-Carlén blev romandrottningen och kan jämföras med författare som Liza Marklund i dag.
Förläggaren Thomsom kände på sig att hon var något extra.
-Emilie var uppväxt i ett köpmanshem i Strömstad och skrev om det vardagliga livet i skärgårdsmiljö.

Innan Emilie Flygare-Carlén slog igenom var Fredrika Bremer 1830-talets stora kvinnliga romanförfattare, men hon behövde inte skriva för att tjäna pengar i första hand. Med häftesserierna kommersialiserades bokmarknaden.
- Emilie Flygare-Carlén var ensamstående mor och behövde pengarna. För henne var det en dröm att få en frikostig inkomst från Thomson. Även Fredrika Bremer blev senare tillfrågad, men tackade nej till att medverka hos Thomson.
Efter en tid som aktiv författare hos Thomson övergav Emilie Flygare-Carlén honom för den tredje förlagsfirman som gav sig in i spelet. 1845 hakade Östlund & Bergling i Norrköping på Thomsons vinnande koncept med svenska originalförfattare.

Den fjärde bokförläggaren som figurerar i Gunnel Furulands avhandling och på 1800-talets kommersiella bokmarknad är Albert Bonnier. 1846 utmanade han Hierta genom att på nytt satsa på den europeiska översatta litteraturen i serien Europeiska Följetongen där man exempelvis kunde läsa de populära följetongsförfattarna Alexandre Dumas och Eugène Sue.

Hierta hade ett demokratiskt uppsåt när han började ge ut sin häftesserie. Han ville ge den breda allmänheten någonting annat än Bibeln att läsa.
- Innan serierna kom var det främst de välbärgade som hade tillgång till skönlitteratur men nu fick fler möjligheten. Jag har hittat bevis i brev och dagböcker som visar att även pigan och drängen läste häftena.
Även om det inte var tjänstefolket som hämtade ut häftet hos bokhandlaren när det kom med posten en gång i veckan kunde de läsa via husbonden.
- Det här var skådespel för folket. På samma sätt som vi i dag diskuterar det senaste avsnittet av en tv-serie frågade folk varandra om de läst det senaste avsnittet av romanerna i häftet.
Serierna innehöll ett brett spektrum av litteratur.
- Det dök upp en och annan klassiker i häftena, som till exempel den ryske Aleksandr Pusjkins Kaptenens dotter och flera av H.C. Andersens romaner för vuxna. Men materialet var mycket blandat.

På lördag, 5 maj, disputerar Gunnel Furuland vid Uppsala universitet, och hon tycker att det kommer att bli sorgligt att lämna personligheterna hon har lärt känna under de fem år hon har arbetat med avhandlingen.
- Den här gamle Thomson till exempel, jag har varit och besökt hans grav i Malmö. Thomson skrev själv några skönlitterära texter och slutade sina dagar som bibliotekarie i sin gamla hemstad.
Namn: Gunnel Sofia Kristina Furuland
Bor: Birkastan i Stockholm
Född: 1964 i Uppsala
Yrke: Bibliotekarie
Familj: Maken Lars Wikfeldt från Gimo
Utbildning: Har läst historia och litteraturvetenskap i Uppsala samt gått Bibliotekshögskolan i Borås
Aktuell: Disputerar med avhandlingen Romanen som vardagsvara vid Uppsala universitet på lördag
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!