Då osteologen Elinor Täng undersökte hästgraven från Gamla Uppsala visade den sig i stället innehålla en ko. Koskelettet ställs nu ut i en miniutställning.
Museum Gustavianums forskningssamlingar innehåller en rik skatt av föremål från stenåldern och framåt. Men i arkiven finns även tusentals objekt som man i brist på tid och resurser aldrig har gått igenom ordentligt. I samband med en flytt till nya lokaler gör man nu en komplett inventering, och det var i samband med den som Elinor Täng gjorde upptäckten.
– I samband med att jag analyserade båtgravarna i Gamla Uppsala undersökte jag även hästgraven. Men när jag packade upp det första benet såg jag direkt att det inte var en häst – utan en ko! Det finns många skillnader i skelettet mellan ko och häst, till exempel på mellanfotsbenen där kor har en skåra i benet som inte en häst har, eftersom kor är partåiga. Sedan var jag tvungen att systematiskt lägga upp alla skelettdelar på bordet, och kunde inte gå hem förrän jag hade löst mysteriet.
Men hur kunde man då missa så kapitalt när det gäller artbestämningen för fyrtio år sedan?
– Tidigare var det inte lika vanligt med att en osteolog var med på de arkeologiska utgrävningarna, säger Elinor Täng. I dag har man ofta med en osteolog som kan hjälpa till med identifiering av benmaterial. Sedan finns inga horn med i fynden, och då kan det vara lätt att tro att det är en häst man har att göra med.
En så kallad kol-14-metod har daterat skelettet till femhundra år efter vikingatiden, det vill säga till medeltiden. Enligt de preliminära undersökningarna är kon varken slaktad eller styckad, så det skulle eventuellt kunna röra sig om en självdöd ko som sedan begravts på samma plats som vikingagravarna.
Det är inte svårt att dra paralleller till den senaste tidens hästköttsskandaler när det gäller hästen som visade sig vara en ko. Men upptäckter av det lustigare slaget som denna är bara en av de fördelar som Annika Larsson, projektledare vid Museum Gustavianums forskningsavdelning, ser med inventeringen och flytten.
– Vi kommer nu att få tillgång till mycket mer anpassade lokaler, berättar Annika Larsson. De kommer att vara klimatanpassade för de olika föremålen, exempelvis med torr luft för metallföremål och med kall och fuktig luft för textila och organiska objekt. Vi kommer också att få bättre förhållanden för universitetsstudenter och forskare.
Inventeringen och flytten kommer också att innebära en välkommen digitalisering av arkiven.
Museum Gustavianum visar upp koskelettet till och med september, i samband med den permanenta utställningen om Valsgärdes båtgravar. Nästa miniutställning blir i höst och då kommer man att visa den så kallade ”tomten”, en terrakottafigur från den svenska Cypernexpeditionen 1927-31.