Robert Gustafsson har kallats Sveriges roligaste man flera gånger om, men det är inte bara de glada garven som har drivit honom framåt genom åren. I botten ligger också en påfrestande rastlöshet och en besatthet av detaljer.
- Jag drevs länge av en sjuklig energi, även om den har mattats av lite med åren. I jubileumsshowen driver jag mycket med det och med min arbetsnarkomani och hypokondri, berättar han.
Föreställningen får Stockholmspremiär på Cirkus 26 januari. Inför urpremiären i Göteborg i våras togs den omåttligt populäre skådespelaren på sängen av det stora intresset, påstår han i alla fall.
- Biljetterna till 130 föreställningar sålde slut på rekordtid. Jag kände en skräckblandad förtjusning och funderade mycket på vad det var alla dessa människor förväntade sig att se egentligen.
Efter att ha frågat runt lite insåg Robert Gustafsson snart att det publiken allra helst ville se var de "gubbar" som han har gestaltat genom åren, från den arbetarromantiske ärkegöteborgaren Weiron i ottan till dansbandsälskaren Roland Järverup.
- Weiron fick ta en ganska stor plats när vi spelade i Göteborg. Det roliga med Göteborg var att sådana som Weiron också fanns i publiken, vänstervridna och lokalpatriotiska gubbar som höll med fullständigt i allt Weiron sa, berättar Robert Gustafsson, som själv härstammar från Västgötaslätten.
En annan av de karaktärer som också dyker upp i showen är vaktmästaren Herman, en nitisk, norrländsk pedant som just nu gör succé i tv-serien Gustafsson 3 tr.
- Herman är den där mannen som kommer in och tänder lysrören och berättar att festen är slut. Han tar andras barn i örat, skäller ut och sätter gränser. När jag var liten fanns det många sådana gubbar men de är ovanliga numera, säger Robert Gustafsson.
I Gustafsson 3 tr gör Robert Gustafsson majoriteten av rollerna själv, något som han beskriver som en drömsituation.
- Jag är en utpräglad kontrollmänniska och när jag gör så många roller själv har jag ingen annan att skylla på. Men det var svettigt att spela in serien. För att ingen energi skulle gå förlorad fick jag säga några repliker, byta mask och sedan säga några repliker igen. Det var lite förvirrande och efter en hel inspelningsdag insåg jag ofta att jag hade glömt att kissa, skrattar Robert Gustafsson.