Gunilla och hennes systrar
Guldbaggen och genombrottet har inte förändrat Ann Petréns liv. I sin första roll efter Om jag vänder mig om spelar hon masjävel i Maria Bloms debutfilm.
Nu spelar hon Anitas motsats i Masjävlar, i regi av Maria Blom och med stor premiär på fredag. Rollfiguren Gunilla hanteras av livet lika grymt som Anita, men Gunilla svarar med ett melankoliskt leende i stället för maskeringstejp och pistol.
Gunilla är mellansyster i en skara på tre. Två stannade kvar i Dalarna, lillasyster Mia (Sofia Helin) drog därifrån. De återförenas i föräldrahemmet för pappas 70-årsdag och faller genast in i roller som man förstår är lika gamla som systrarna själva. Eivor (Kajsa Ernst) den duktiga. Mia den rebelliska. Och Gunilla den snälla.
- Före inspelningen kände jag kommer publiken att tro på detta, finns de här människorna? säger Ann Petrén.
- Men Maria stod på sig. Och det var bra. Man ser dem inte ofta på film, men de är så här. Det är som när man ser gamla foton på sig själv och tänker men så ser jag väl inte ut. Jo, i bråkdelen av en sekund såg du ut exakt så där.
Försvarar Dalarna
För Ann Petrén handlar Masjävlar om hur människor krymper varandra, hur vi omedvetet tvingar oss själva att leva upp till andras förväntningar, andras bilder. På filmens presskonferens sa Maria Blom att just i Dalarna är tendensen att förminska varandra särskilt stor. Ann Petrén håller inte med.
- Jag tycker inte att det är en film om Dalarna, snarare en metafor om något helt annat. Den självgodhet och patriotism som finns där finns överallt. Jag har bott i södra Dalarna varenda sommar av mitt liv och tycker inte att självgodhet skulle vara något typiskt daladrag.
Masjävlar får premiär ett drygt år efter Om jag vänder mig om, filmen som fick Sverige att tala om Ann Petrén och gav henne Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll. Hon säger att hennes liv efter baggen är - ungefär likadant.
- Skillnaden är att fler människor känner igen mig. Då känns det bra att de vet varför, att jag inte är en allmän kändis utan att det hänger ihop med vad jag gjort. Men det har inte blivit lättare för mig som skådespelare, rollen i Masjävlar fick jag innan Om jag vänder mig om haft premiär. Eller kanske har jag fått lite fler förfrågningar.
Högre egna krav
Ann Petrén säger att hon är glad att genombrottet kommit nu och inte när hon gick ut scenskolan för 25 år sedan. Jobbet, tycker hon, har blivit svårare och svårare i takt med att hon ställer allt högre kvar på sig själv.
Nu har hon tagit en paus från agerandet och gått en magisterutbildning vid teaterhögskolan i Malmö, där hon också undervisar. Hon vill bli en bättre pedagog och framför allt kunna bidra med sin erfarenhet inom ämnesbaserad teater.
Men planen är inte att trappa ner på det egna skådespeleriet.
- Jag hade bestämt mig för pausen långt före uppståndelsen kring Guldbaggen, jag måste få reflektera kring det här yrket. Rampljuset och kändisskapet var inget jag sökte, jag hade aldrig trott att jag skulle lyckas inom filmen på det här sättet. Jag har nog tänkt att om man inte ser ut som en fotomodell har man inget där att göra.
- Och nu kan jag känna att men Gud, det har jag visst. Det har vi alla, och de flesta ser inte ut som fotomodeller. Jag tänkte att som kvinna över 35 börjar man bli ointressant, ingen att vila ögonen på. Då är det rätt kul att vara en som fortfarande kan överraska.
Fotnot: Masjävlar fick tre kajor av UNT:s recensent, möjligen kunde ytterligare en halv vara på sin plats säger han efter påtryckningar.
Så jobbar vi med nyheter