Gungade julrock

En stor idrottshall är knappast rätt forum för The Refreshments, men framåt slutet av konserten får gruppen, som gästas av Eva Eastwood och Gerain Watkins, hela stället att gunga i takt till julmusik i rocktappning.Då The Refreshments i våras gästade Uppsala lät det så hemskt att enbart de utländska gästartisterna räddade gruppen från en kraschlandning. Under onsdagskvällen är det ett helt annat band som står däruppe på scenen.Där trumslagaren Mats Forsberg förra gången spelade med en pålkrans finess är han nu en lyhörd motor, och frontfiguren Joakim Arnells låttexter klingar avsevärt mycket mer trovärdigt.Robin Olsson är dock fortfarande mer anonym än hans gitarrspel förtjänar, medan Micke Finells Clarence Clemons-liknande rocksax återigen ger en förklaring till varför saxofon och rockmusik separerade för ungefär ett par decennier sedan. Johan Blohm har däremot vuxit ytterligare och övertygar nu på piano och framförallt som sångare i lugna stycken som Blue christmas och Pretty paper.Till både Finells och Blohms försvar bör också sägas att de kvällen igenom får tampas med riktigt risigt ljud. Närmare bestämt låter pianot ibland som en cembalo och Finells sporadiskt trakterade kompgitarr är så vass att den konsekvent går att missta för en rasslande tamburin.De lugnare partierna är dock, som sig bör i rock'n'roll-sammanhang, i minoritet och gruppen kan tveklöst trycka gasen i botten när de så vill. Talande exempel blir Run Rudolph run, I'm the real santa, The billy goat och Rock'n'rollx-mas. Under kvällen dyker även gäster upp i form av sångerskan Eva Eastwood (som också agerat förband) samt britten Geraint Watkins som effektivt höjer temperaturen här precis som han tidigare gjort med artister som Carl Perkins, Paul McCartney och Nick Lowe. Det är ingen helgjuten kväll och Fyrishovs baskethall ekar lite för ödsligt tom för att den rätta stämningen helt ska