Gullig nostalgi

Beatlesklassiker får nya innebörder i Julie Taymors musikal om 60-talet. Söt nostalgi och samhällskritik blandas oväntat lyckat i en film som får hjärtat att smälta. Across the universe handlar om engelsmannen Jude som lämnar Liverpool på en Atlantångare för att hitta sin pappa i USA. Där träffar han medelklassyskonen Max och Lucy, och tillsammans ger de sig av till New York och friheten. Men Vietnamkriget kommer i vägen för kärleksrevolutionen.

Det är en söt historia, men med små stänk av samhällskritik. Allkonstnären Julie Taymour använder sin rika palett av konstnärliga uttryck för att förmedla berättelsen. Hon har lyckats behålla en frihet som torde vara nästan omöjlig i förhållande till det mytomspunna låtmaterialet. Här får I wanna hold your hand bli en lesbisk anthem medan Strawberry fields får en ny kärvhet som krigsskildring.

De psykedeliska utsvävningarna i mitten av filmen - där en Bono i valrossmustasch reser runt i en psykedelisk LSD-buss och sjunger (just det) I'm the walrus - blir lite prövande i längden och ger onödig träsmak. Men i slutet har filmen ändå samlat på sig så mycket skönhet och sorg att
upplösningen får hjärtat att smälta. Då får till och med den slitna All you need is love en ton av evangelium.

Gullig nostalgi

Till och med slitna All you need is love får, enligt Karin Svensson, en ton av evangelium i 60-talsmusikalen Across the universe.