Dirigenten Sofia Ågren har en speciell relation till Lars-Erik Larssons och Hjalmar Gullbergs Förklädd gud, från 1940. Hon fastnade för verket redan som barn, och sedan har det på olika sätt förföljt henne.
– För några år sedan fick jag orkesterpartituret i present, berättar hon.
Kanske var det ett tecken från den dolde guden i Gullbergs text, för när verket nu uppförs på Konserthuset i Uppsala så är det Sofia Ågren som leder kören och orkestern.
– Det är underbar musik på många sätt, lekfull men allvarlig på samma gång, medryckande men med en omhuldande ömhet.
Hon hyllar särskilt föreningen av text och musik.
– Texten är ... Om vi säger så här: Gullberg var nog inte alltid så glad. Men Larsson tar Gullbergs allvar på allvar. Musik och text är otroligt sammansvetsat. Så är det inte alltid, ofta står musiken i centrum.
Också den kritikerrosade sångerskan Emma Tranströmer, som anlitats som recitatör, lyfter fram föreningen av den musikaliska lyriken och den lika lyriska musiken som verkets främsta kvalitet.
– Hjalmar Gullberg skrev det ju tillsammans med Lars-Erik Larsson, vilket var ett ovanligt sätt att arbeta på den tiden. Man märker det i Larssons sätt att lägga tonerna. Orden gifter sig otroligt väl med tonspråket.
Om Sofia Ågrens relation till Förklädd gud är nära och långvarig, så rymmer Emma Tranströmers en starkt personlig dimension.
Det var nämligen Uppsala vokalensembles grundare, dirigenten Håkan Parkman, som en gång uppmuntrade henne att ta sånglektioner.
– Några månader efter att han dog så satte Håkans bror, Stefan Parkman, upp Förklädd gud i Uppsala domkyrka till minne av honom, med fantastiska solister och Stina Ekblad som recitatör. För mig var det en oerhört stark upplevelse.
Varje gång det sätts upp i Uppsala går hon och ser det, utan att någonsin tröttna.
– Det är själva diamanten i den svenska körkronan, tycker jag. Musiken är så fantastisk. Och när man börjar arbeta med texterna hittar man väldigt många bottnar där. Det hoppas jag kunna få fram.
Det är ingen enkel uppgift. Emma Tranströmer reciterar mycket numera, men det här är det svåraste jobbet hittills, förklarar hon. Gullberg ställer krav på sin recitatör.
– Det är så många saker att tänka på i hans poesi. Det är många svåra passager, och rätt många svåra ord. Det viktigaste är att hitta rytmen i det.
Kören kommer också att framföra en a cappella-repertoar av i huvudsak svensk körlyrik från 1900-talet. En folklig ton, en romantisk klang, och även ett lite mer modernt tonspråket binder samman de båda delarna.
– Det kommer att bli en välkomnande konsert, även för dem som inte är vana vid den här typen av musik, säger Sofia Ågren.