Guldbröderna gör comeback
I KVÄLL. Tre minuter i tv. Det var allt som krävdes för att bröderna Herrey skulle bli de hetaste stjärnorna på den svenska artisthimlen 1984. På fredag återförenas de på Flustret.
Foto: Scanpix
Nu återförenas trion igen i Uppsala, 23 år efter att de blev stjärnor över en natt i Melodifestivalen.
- Vi kommer att framföra en massa nya låtar och en hel del julmusik ... Nej då (skratt), det blir givetvis schlager och nostalgi för hela slanten, försäkrar Richard Herrey när Fredag når honom på telefon.
Richard Herrey var bara 19 år gammal när han och bröderna vann schlager-EM i Luxemburg. Yngsta brodern Louis var bara 17. Richard minns det som om det vore ett annat liv.
- Eftersom vi var så unga trodde vi att det vi upplevde var normalt, att det var så det var att slå igenom. Först i efterhand förstod vi hur märkvärdigt allt hade varit. Vi hade en otrolig tur och tajming och vi fick uppleva i stort sett allt man kan vara med om som artist. Det känner jag en stor tacksamhet för i dag, säger Richard Herrey.
Bröderna kastades in i ett hysteriskt getingbo av presskonferenser, utlandsturnéer och skrikande tjejer. Den svenska mediebevakningen nådde löjliga nivåer.
- Expressen hade minst en artikel om oss varje dag under lång tid. De kallade inslaget för "Dagens Herreyare". Båda kvällstidningarnas reportrar följde med oss precis överallt, som något sorts entourage. Även det trodde jag var helt normalt, skrattar Richard Herrey.
Från början var det meningen att bröderna skulle ställa upp med låten Kall som is, en mollstämd och dramatisk dänga om olycklig kärlek och en favorit bland många schlagerfans i dag. Men skivbolagsdirektören Bert Karlsson övertygade dem om att i stället välja Diggiloo-diggiley. Kall som is lämnades över till Anders och Karin Glennmark.
- Egentligen låg Kall som is närmare vår musiksmak men Diggiloo-diggiley hade en fantastisk melodi. SVT visade förresten vårt schlagerframträdande i repris för ett tag sen. Det var första gången jag såg det på flera år. Och jag blev riktigt imponerad (skratt). Framförandet var väldigt tajt.
Bröderna hade dansat sedan barnsben och Richard Herrey hade till och med varit med som dansare i den numera kultförklarade amerikanska tv-serien Fame.
- Vi var 1 000 personer som provdansade. Tio av oss kom med. De behövde någon som var ung och blond, och det var jag. Sedan satt man och käkade lunch med idolerna som man hade sett på film och tv. Det var häftigt, säger han.
Richard Herrey är den enda brodern som är kvar i musikbranschen. Louis Herrey arbetar numera som skolchef och Per är jurist.
Vad tycker du om Melodifestivalen i dag jämfört när ni var med?
- Det är en bättre show nu för tiden och tv-produktionerna är jättesnygga. Samtidigt liknar de olika numren varandra mer. Det är samma dansare och liknande upplägg i de flesta låtar. Artisternas profil var tydligare förr.
Vem vinner finalen på lördag?
- Det är många bra ballader i år. Jag gillar Sonja Aldéns, Tommy Nilssons och Sanna Nielsens bidrag. Sarah Dawn Finer är också bra. Men jag tror att The Ark vinner. De sticker ut och har mest "kredd".
Så jobbar vi med nyheter