– Jag har tillbringat mycket tid i Iran, där jag forskat kring shiitisk islam, och kommit att reflektera över hur iranier ser sitt sätt att tänka och resonera som det självklara. På samma sätt ser vi svenskar vår världsbild som självklar, utan att tänka på hur vi liksom iranier präglas av den kultur vi lever i, säger David Thurfjell.
Han är professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola, och utkom nyligen med boken "Det gudlösa folket – De postkristna svenskarna och religionen". Där går David Thurfjell grundligt igenom hur vi svenskar sällan vill kalla oss kristna, men desto oftare ägnar oss åt kristna traditioner som exempelvis jul- och påskfirande. Basen är hundratalet djupintervjuer med Stockholmsbor i alla åldrar.
– En liten grupp i samhället kallar sig kristna, och en liten grupp är inte med i någon kyrka alls. Men de flesta svenskar befinner sig någonstans mellan de här grupperna – i dag är 80 procent av alla svenskar med i en religiös församling.
Men trots vårt synbara ointresse för religion har vi i princip alla någon form av andlig åskådning, menar David Thurfjell. Man kanske är intresserad av nyandlighet och astrologi, eller tycker att buddhismen verkar vara en trevlig filosofi. Den form av buddhism vi västerlänningar intresserar oss för är dock en slags "reformerad" buddhism, som stöptes fram under 1800-talet av buddhister på Sri Lanka för att bättre kunna konkurrera med de kristna missionärerna, berättar David Thurfjell.
– Många som ställer sig kritiska till religiösa dogmer och förtryck och söker något mer "filosofiskt", dras ofta till buddhismen.
Genom tiderna har kristendomen ofta erbjudit en gemenskap, där människor känt samhörighet och där musik och andra kulturyttringar haft en självklar plats. I dag finner vi kanske frid i traditionen med en kyrklig begravning, utan att för den delen bekänna oss som kristna.
– För att svara på om människan har ett religiöst behov, måste vi först definiera vad det behovet är. Handlar det om gemenskap eller om att kunna förstå världen, är svaret ja, säger David Thurfjell och fortsätter:
– Den svenska kyrkan har haft en traditionell koppling till svensk identitet, och den allmänna uppfattningen har varit att är man svensk är man också med i kyrkan. Men när den nationella kopplingen till kyrkan försvinner, kommer också kyrkans inflytande att försvinna.