Grytt - en kvinna under påverkan

– 2010 var ett superår. Jag säger upp mig, gör en skiva, skriver en bok, gör Sonja Åkesson-tolkningen och bli klar med min utbildning till terapeut. Folk säger att 2011 kommer bli mitt år, men jag tror inte det kan slå 2010, säger Kajsa Grytt när jag träffar henne i ett rum med utsikt över Riddarfjärden.
I fönstret står några exemplar av hennes självbiografi Boken om mig själv som släpps nästan samtidigt som hennes nya skiva, Kvinna under påverkan. Sex år med Tant Strul, tre år i duon Kajsa och Malena och därefter en solokarriär med många start och stopp. Hon anger själv vacklande självkänsla som sin akilleshäl och säger att hon har haft dåliga rådgivare, samarbetat med människor som inte omfattat samma idéer. Frågan lyder, min fråga, om det problemet är inskrivet i titeln på den nya skivan.
–  Nej, den är strictly film. Det är både Jaris och min favoritfilm, säger hon. Hon berättar hur viktig producenten Jari Haapalainen varit för skivan och hur de omfattar samma idéer.

Kajsa Grytt blev tillfrågad att skriva en självbiografi.
–  Jag tackade ja för jag tyckte det var ganska opretto. Men jag fick inget förskott så jag tog de första femtio sidorna till Norstedts istället, säger hon.
Boken om mig själv är en ganska detaljrik skildring när det gäller personer, händelser och stilar. Boken berättas i två olika tidsperspektiv och börjar på toppen eller snarare krönet: Tant Strul gör sin sista – och största – spelning på Roskilde 1985. Kajsa Grytt laddar upp kvällen innan med att festa bort den.
–  Men jag redde ju upp det på något sätt ändå. För det blev vår bästa spelning, säger hon.
Därifrån hoppar hon både framåt och bakåt i tiden varvat med insprängda kommentarer i nutid.
–  Jag är glad över att jag hittade den strukturen. Jag ville berätta i presens. Och inledningen ställer själva frågan. Varför gör hon så? Det hade varit trist att börja med barndomen och gå framåt. På det här sättet skapar jag energi. Det är nästan genialt, säger hon nöjt.
Svaret på frågan Kajsa Grytt finns, i varje fall delvis, i barndomen. Hon beskriver sig som uppväxt i övre medelklass med en radikal mamma och pappa som bröt med sin familjs livsstil, skildes och skaffade nya partners när Kajsa och hennes bror Pelle var små.
 – Mamma har faktiskt fått läsa boken. Hon var jätterädd. Brorsan sa till henne: Shit happens – barnen kan bli författare.

Hon har inte använt några källor, minnet har varit arbetsredskapet. Hon berättar allt, är öppenhjärtig. Men berättelsen om henne själv är varken okänd eller nyupptäckt. Kajsa Grytt har gått i terapi, hon har formulerat sitt liv tidigare.
Idag kan hon se hur hon började med alkohol och droger alltför tidigt, i lägre tonåren.
 – Nu vet jag att det försenade min utveckling, jag mognade sent. Droger har den effekten.
När hon fann musiken var hon dedikerad men hade svårt att gå raka vägen mot målet. Idag säger hon ha förlåtit sig själv
Delar av hennes historia är redan känd, och berättad av andra. Inte minst hennes relation till Plura Jonsson under 70- och 80-talet.
–  Jag är inget offer i det där och har förlåtit mig själv. Men Plura har så stor röst, han överröstar alla andra. Jag vill berätta min historia.
Hon säger att hon inte velat läsa Pluras bok Resa genom evigheten, men att hon i andra sammanhang uppfattat att han inte berättat om den på djupet.
- Jag tycker det verkar oreflekterat. Det verkar så lätt för honom att stå i tv och prata om det goda livet med vin, kvinnor och sång. Det blir lite Evert Taubigt. Och jag tycker det är ansvarslöst att säga att kokain tillhör det goda livet när man vet vad det gör med människor, säger hon.

Men vi lämnar ämnet för Kajsa Grytt har hunnit med så mycket annat. Som att – lite överraskande – arbeta med reklam i sex år.
–  Det var djävulen, mammon för mig som ändå är socialist. Men när jag går in för något så är jag engagerad. Att konceptualisera och att presentera saker för marknadschefer i övre medelåldern. När man tänker på hur mycket tid och pengar, och vilket allvar, man lägger ned på att lansera en ny Kelda-sås är det ganska komiskt.
Och att Kajsa Grytt har arbetat med reklam märks när hon påpekar att vi har pratat väldigt lite om den nya skivan, men jag vill hellre prata om den episoden i hennes bok när hon återupplivar Tant Strul, eller delar av dem, för en internationell karriär i medelåldern och en New York-turné av det mindre storstilade slaget under det inte särskilt väl valda namnet Aunt Fuzz.
– Jag, vad tänkte jag på egentligen. Faster Distbox? Men vi var i New York, vi spelade där och vi hade kul.
På senare år har hon lärt sig att samarbeta med människor som ”omfattar mina idéer men som inte är rädda att säga ifrån. Jari Haapalainen är sådan och det är Daniel Sqaty också.”
Så våren 2011 är Kajsa Grytt en kvinna under påverkan, men under god påverkan.
–  Jag känner mig okrossbar, säger hon.