Grym berättelse från mössens rike

Långt, långt bort i tid och rum ligger kungariket Dor. Där lever människorna på ett plan, mössen där under och allra längst ned finns råttorna. Gemensamt för alla och nästan med en religiös status finns den underbara soppan som kocken Pierre lagar. Det vill säga till en dag när en skeppsråtta hamnar i den och skrämmer drottningen till döds. Det mesta avstannar i landet och allt blir grått och tråkigt. Tills mushjälten Despereaux äntrar scenen.

Despereaux är en missanpassad mus med jättestora öron. Han har inte vett att bli rädd eller gömma sig, eller för den delen att anpassas sig efter de strikta reglerna i Mössriket. Efter att han olovligen tilltalat en människa blir han förvisad till de vidriga råttornas rike. . .
Det är något av Disney möter Bröderna Grimm i denna animerade saga. Här väjer man inte för det grymma och åldersgränsen känns väl låg för detta. Samtidigt är det nog svårt att intressera äldre för den barnsliga grundhistorien.
Som så ofta i animerade sammanhang är djuren bra utförda medan människorna mest ser fåniga ut.

I flera delar är filmen ett spännande äventyr animerat med roliga detaljer. Musen Despereaux är en charmig bekantskap med Dumbotycke och Don Quijotekomplex. Sensmoralen om förlåtelse och förtröstan är heller inte fel.
Däremot finns det en känsla av lite unken människosyn och gammaldags värderingar, inte minst när det gäller genus, som inte fyller någon funktion. Historien är lite rörig och ologisk även för en saga emellanåt också och med det ibland cyniskt grymma i berättelsen blir filmen en tveksam underhållning.

Grym berättelse från mössens rike

Det är något av Disney möter Bröderna Grimm över Sagan om Despereaux. De väljer inte för det grymma, samtidigt som den barnsliga grundhistorien nog gör det svårt att locka de äldre barnen, skriver Björn G Stenberg.