Grönländsk saga om att finna sig själv

En liten människopojke och en isbjörnsunge föds i samma stund. Men isbjörnungen dör och hans mamma blir förtvivlad. Isbjörnspappan rövar då bort människopojken som en ersättning till sin fru.Den lilla pojken har fått namnet Björn av sina föräldrar och det passar ju bra när han nu får växa upp bland isbjörnar. Till hjälp och bästa vän har pojken en vis och skojfrisk korp (som i denna svenska version talar med Claes Månssons röst).Björns föräldrar slutar dock aldrig leta efter honom och en dag hittar pappan pojken och dödar hans björnmamma. Men Björn får anpassningsproblem bland människor. Han söker hjälp hos Anden i Fjället för att få bli en riktig isbjörn och får tre uppgifter för att kvala in.Sagan är tecknad i ganska enkla, endimensionella bilder och färgsatt i milda ispasteller, till tekniken fjärran från amerikansk, tredimensionell datoranimation. Faktiskt är den mer närbesläktad med den japanska Spirited away, inte minst med tanke på Anden i fjällets närvaro. Filmens regissör, Jannik Hastrup, har förutom att han gjort tecknade filmer bland annat verkat som keramiker, men också som jazzmusiker och lärare i animationsteknik, bland annat i ett par utvecklingsländer. Här tycks han fått användning av sina erfarenheter.Han har flyt och rytm i berättandet av sin grönländska saga. De vita vidderna får liv och förmedlar en berättelse om att växa upp och finna sig själv. En och annan människoförälder kan dock tycka att slutet är lite sorgligt.