Gripande om ''alldagligt'' flyktingöde

"Fästmannen" dyker dock aldrig upp och hon har ingen adress till honom. Immigrationsmyndigheterna blir misstänksamma och i England blir man inte insläppt utan någon som ansvarar för en eller med ett arbete färdigt. Om inte. . .Tanya kommer plötsligt på att hon ska utge sig för politisk flykting och får bege sig till en flyktingförläggning i den ödsliga badorten Stonehaven.Här träffar hon en vänlig man som hjälper henne och sonen. Hon dras också in i en otäck porrindustri som utnyttjar de skyddslösa människorna här. Hon vill vidare och funderar på att rymma. Pawel Pawlikowski berättar i en vardagsrealistisk dokumentär ton, värdig en Ken Loach. I Dina Korzun, Artiom Strelnikov, och Paddy Constatine har han också skådespelare som kan gestalta denna förtvivlan och allmänna hopplöshet, och likaså den livsglädje som det ändå går att få.Last Resort är en gripande film som fångas in i det slitna ordet angelägen. För oss som sällan kommer i kontakt med problemen på nära håll är det en nyttig påminnelse om hur andra liv ter sig. De livsöden som skildras är dramatiska och det finns även en hel del drastisk humor.Fast ord som angelägen och nyttig är inte det som brukar dra publik. Last resort klarar sig dock utmärkt i konkurrensen med vilken annan spelfilm som helst. Det är en film som spelar på hela registret och har människoöden som fängslar utan att vädja till sentimentalitet.