Gripande brottarporträtt

The Wrestler är en gripande och detaljrik film om den amerikanska drömmens baksidor och ett viktigt inlägg i debatten om samtidens gladiatorspel. tycker Hanif Sabzevari.

Mickey Rourke är rå, farlig och kantig och det doftar Oscar lång väg om hans porträtt av en avdankad brottare i The Wrestler.

Mickey Rourke är rå, farlig och kantig och det doftar Oscar lång väg om hans porträtt av en avdankad brottare i The Wrestler.

Foto:

Kultur och Nöje2009-02-13 00:01
Tjugo år efter sina glansdagar under åttiotalet lever brottaren Randy "The Ram" Robinson i New Jerseys arbetarklassfattigdom. De anabola steroiderna hjälper inte längre och han får allt svårare att hänga med de yngre brottarnas konster. Samtidigt har wrestlingen blivit en brutalare sport där den blodtörstiga publiken vill se kombattanterna skära och göra hål i varandra. Randy drabbas så småningom av en hjärtattack och pensionerar sig. Han försöker etablera en relation till sin dotter (Wood) som han har övergivit många år tidigare. Han söker ömhet och kärlek hos en strippa (Tomei). Men han saknar den sociala kompetensen och har blivit en underhållningsmaskin vars enda hem är brottningsringen.

Första gången jag kom i kontakt med Darren Aronofsky var då jag såg Pi(1998), en oerhört originell film om ett matematikgeni som letar efter ett nyckeltal till alla universums gåtor. När sedan filmhistoriens kanske starkaste antidrogfilm, Requiem for a Dream, kom år 2000 insåg jag med många att Aronofsky är att räkna med. I vackra och mångbottnade The Fountain (2006) blev det kanske en aning kvasifilosofiskt och flummigt men rent berättarmässigt befäste Aronofsky sin position som en nyskapande och orädd regissör. The Wrestler är hans hittills mest tillgängliga och raka film. Regissören har följt den stilistiska våg av mer realistiska filmer som nyligen kommit på bio. Det är ett klokt drag. Samhällskritik av det här slaget blir oftast mer effektiv utan specialeffekter.
För det är kritik det är frågan om. Kritik av underhållningsbranschen, objektifieringen av människokroppen, det ökade underhållningsvåldet och publikens successivt ökande hunger efter allt brutalare shower. Alla brottare lyckas inte, som Hulk Hogan, bli miljonär på realityshower, kalkonfilmer och som hustomte i de amerikanska truppernas underhållningstält. För många innebär karriären invalidiserade kroppar, alkohol- och drogproblem, fattigdom och depression.

The Wrestler är främst ett paradnummer signerat Mickey Rourke. Det doftar Oscar på lång väg. Rourke är för filmen vad Bukowskis mansfigurer är för litteraturen: en rå, farlig, kantig och samtidigt attraktiv gestalt som genom manschauvinistisk method acting uppenbarar de strukturer vari såväl patriarkala som våldsfetischistiska ideologier uppstår.
Det amerikanska samhället är onekligen i gungning. Irakkriget har blivit ett nytt Vietnam och på nationellt plan är fenomen som Wrestling, UFC, fight clubs, arrangerade trädgårdsslagsmål och hundslagsmål sadistiska yttringar i ett samhälle där bröd och skådespel än en gång visar sig vara ett uselt politiskt motto. The Wrestler är en gripande och detaljrik om än ibland övertydlig film om den amerikanska drömmens baksidor och ett viktigt inlägg i debatten om samtidens gladiatorspel.
The Wrestler
Regi: Darren Aronofsky
Manus: Robert D Siegel. Foto: Maryse Alberti. Musik: Clint Mansell. I rollerna: Mickey Rourke, Marisa Tomei, Evan Rachel Wood m fl.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!