Föga anade nog författaren Gunilla Bergströms hur populär hennes alldeles vanliga kille Alfons Åberg skulle bli då hon 1972 gav ut sin första bok God natt Alfons Åberg! Idag 25 böcker (plus ett antal småbarnböcker) senare räknas Alfons självklart som en av våra svenska barnboksklassiker.
Alfons har, trots sina 40 år, alltid varit en liten kille som från att ha varit fem år vid starten blivit några år äldre. Eller snarare, som Bergström uttrycker det, gått upp och ner i åldrarna allt efter de olika berättelserna. Alltjämt med sin piprökande och alldeles för snälla pappa bredvid sig. Någon mamma har däremot aldrig under alla år synts till förrän i senaste boken, Alfons och styrkesäcken, där hon omnämns när pappan berättar att han drömt om när han mötte ”sin älskade fru Åberg”.
Någon förklaring till Alfons moderslöshet har Gunilla Bergström aldrig gett under alla 40 år. En fråga som ställts åtskilliga gånger och som Bergström inte tyckte var så underligt på 70-talet, då de första böckerna kom, men som hon i dag finner märklig med tanke på alla olika familjekonstellationer. Än i dag säger sig Bergström inte veta om mamman finns, även om hon med säkerhet funnits eftersom Alfons aldrig annars hade blivit till. Och visst, svaret tycks åtminstone mig så självklart – utan Gunilla Bergström ingen Alfons!
Själva idén till böckerna om Alfons och hans ensamstående pappa uppkom efter en föreläsning, då Bergström utbildade sig till journalist, som handlade om pojkars avsaknad av manliga förebilder. Det väckte tanken på denna nya sortens barnbok.
– Barn som bara är tillsammans med sin mamma hela dagarna, kunde behöva se att hushållssysslor och barnavård inte bara är typiska kvinnliga göromål. Och barn, som endast har sin pappa att vara med behöver veta att deras situation inte är unik, berättade Gunilla Bergström i ett tidigare samtal med Ying Toijer-Nilsson, fil. doktor i litteraturvetenskap.
Alfons själv är som vilken liten kille som helst. ”Snäll ibland, stygg ibland” som Bergström uttrycker det. Visserligen är Alfons lite busig och till och med okamratlig emellanåt, men mest av allt är han ändå en väldigt snäll kille (som brås på sin överjordiskt tålmodiga pappa), som vägar att slåss. Som de flesta vet efter att ha läst Är du feg, Alfons Åberg? går bara inte att få Alfons att slåss. I alla fall inte efter den gången då han klippte till en lillkille så att Alfons nästan trodde att killen dött efter att ha letat efter honom i dagar i det gemensamma höghusområdet. Nej, någon macho kille är inte Alfons, poängterar Gunilla Bergström. Och inte heller för söt eftersom Bergström ville ha en robust och trivsam kille då hon skapade Alfons.
Böckerna om Alfons bygger oftast på klassiska vardagssituationer och ritualer som barn lätt kan känna igen sig i. Som i debuten God natt Alfons Åberg där Alfons, som har svårt att sova, prövar sin pappas tålamod med allt från monster till vatten och pottan ända till pappan slocknar på golvet att ren utmattning. Som kuriosa kan nämnas att vattnet som pappan bär in till en början var ett glas saft men blev en så het fråga bland de svenska tandläkarna att de faktiskt fick Bergström att för första och enda gång ändra något i sina böcker.
Ett klassiskt tema återfinns också i boken Näpp! sa Alfons Åberg där Alfons vägrar äta trots pappans tjat. Eller som i Listigt, Alfons Åberg där Alfons ständigt får höra ”Du är för liten”– ord som knappast undgått något endaste barn. Stressigt och bråttom är det också i Vad sa pappa Åberg? innan den stora helgfriden kan sänka sig över den fejande lilla familjen. Att börja skolan som i Var är bus-Alfons eller att lär sig att knyta en rosett själv, som i Bara knyt, Alfons!, är en revolutionerande händelse i ett barns (men också i en förälders) liv.
Mest känt är nog ändå ”ska bara-begreppet” som hör tätt ihop med Alfons (och numera alla andra ska-bara-barn och -vuxna) och som etablerades med boken Raska på, Alfons Åberg. Också låtsaskompisen Mållgan, som Gunilla Bergström skrev om första gången 1976 i Alfons och hemlige Mållgan är en välkänd figur hos småbarnsfamiljer. Ni vet han som gör alla busen och som är så bra att skylla på!
På senare år har dock Alfonsböckerna sett lite annorlunda ut än tidigare. Gunilla Bergström har allt mer lyft blicken från vardagsbestyren och tittat ut mot världen som I Alfons och soldatpappan där har Alfons fått en ny kompis, Hamdi, som han leker krigslekar med och vars pappa varit med i ett riktigt krig. I Alfons och styrke-säcken drömmer Alfons om att han blir kung, eller snarare en sorts diktator, över ett folk som far illa under hans styre. I höst kommer ytterligare en bok, Skratta lagom, sa pappa Åberg, där den timida pappan Åberg (äntligen!) blir rosenrasande. Men som i sann Gunilla Bergströms-anda löser konflikten på fredlig väg.
Att Alfons skulle bli 40 år hade däremot Gunilla Bergström inte en tanke på då hon skrev sin första bok. Och visst, det är nästan som en saga.