Grått polisarbete i realistisk rulle

Jennifer Marsh är en perfekt kommissarie för en grådaskig polisthriller i den svenska skolan: hon är änka med ett barn, inget befintligt socialt liv utanför jobbet som hon är desperat hängiven. Hon är expert på datorer, vi lever ju 2008.
Hon försöker spåra en galen mördare som plågar ihjäl en kattunge och visar på nätet. Han går vartefter över till människor som han hittar på de mest djävulska sätt att plåga ihjäl. Offren kommer allt närmare poliserna och främst Marsh.
Diane Lane spelar henne utan större entusiasm, men med träffsäker karaktär, något åt en Wallander eller Beck. Hela filmen är lite grå och som utspelas som det tycks i ett konstant regn. Ingen större turistreklam där för Portland, Oregon, när nu staden äntligen blev skådeplatsen för en film. Förmodligen gick de kommunala sponsorpengarna tillbaka.
Man kan se filmen som en säkert ganska realistisk skildring av polisarbetet. Och en stark kommentar till det voyeuristiska samhället är filmen också.

Det finns ansatser till kemi mellan Marsh och en annan polis, spelad av Billy Cox. Det hade behövts mer av det för att sätta ordentligt liv i filmen och det känns lite bortkastat om det nu inte är tänkt som en fortsättning i någon tv-kanal.
Som helhet blir det tyvärr ändå svårt att riktigt bry sig och hela upplägget har vi sett några gånger tidigare. Roligt ändå att ha en stark kvinna i en roll som oftast besätts av män.

Grått polisarbete i realistisk rulle

En mördare torterar sina offer och sänder över internet. Ju fler som tittar ju fortare dör offret. Den amerikanska thrillern Utan spår är som en blandning av ett pilotavsnitt för en medelmåttig svensk polisthriller och Saw light.