Gråt och benvaxning

På det sättet bär karamellen en närmast övertydlig symbolik, för i Nadine Labakis film (som var Libanons Oscarsbidrag 2008 men inte lyckades knipa någon nominering) finns det ingenting sött i livet som inte har en bismak, och ingenting bittert som inte kan döljas med godis.

Det är ett tämligen irriterande sätt att se på livet - nära vilken amerikansk tv-såpa som helst som man inte skulle dra sig för att kalla förljugen, om än språk och tonfall är ett helt annat. Att filmen utspelas i en skönhetssalong är naturligtvis en sorts kommentar till just den sortens chick-flickas där kvinnor stärker varandra och den rätte alltid väntar runt hörnet, men den här kommentaren känns mer i förbigående än den verkar genomtänkt.

Regissören Labaki har satt sig själv i rollen som "den vackra" i centrumkvartetten, hon som är olyckligt kär i en gift man men har en stilig beundrare som hon inte upptäckt trots att han finns alldeles i närheten. Här finns också "den lesbiska", klädd i byxor och med en begynnande romans med en stjärnögd kund, "den gamla" som förgäves går på auditions för reklamfilmer och "den förlovade" som bekymrar sig för att hon inte är oskuld. Det finns också ett roande sidogalleri av personligheter som sätter kvartettens liv och problem i sidobelysning, lite för säkerhets skull, ifall vi inte förstod utan hjälp.

Nadine Labaki har en förkärlek för att ställa scener sida vid sida så att de förklarar varandra. Ibland blir kopplingarna snygga, oftare känns de sökta. Det är konstlöst filmat, med den lätt darriga kamera som signalerar autenticitet, och med tanke på hur trivialt det mesta i filmen är så känns det också som om man spionerar på de fyra kvinnorna i skönhetssalongen.
Här händer inte särskilt mycket. De är moderna kvinnor som gör moderna saker, men deras liv är kringskuret av förväntningar på hur en kvinna ska vara. Ibland blir resultatet drastiskt, men att dra några växlar på ett förment feministiskt ställningstagande vore ändå överspänt: förtryckets förtecknen må vara andra i det muslimska Beirut än i Desperate Housewives villaförort, men här som där kan man alltid gråta ut tillsammans med flickorna och sedan förenas i en benvaxning.

Gråt och benvaxning

Titelns karamelliserade socker är inte bara den sötsak som filmens huvudpersoner avnjuter i en hastig lustfylld sekvens under förtexterna - den är också det som används vid vaxning av ben och ögonbryn i den skönhetssalong som är filmens centrum.