Gösta Ekman lämnar scenen
En svensk scenepok är över. Skenbart - En film om tåg blir Gösta Ekmans sista stora roll.- Jag kommer att sakna umgänget runt jobbet, men nu känner jag att det får räcka, säger han.
- Det här är nästan det enda jag funderat på de sista femton åren. Jag har faktiskt sett fram emot pensionen sedan jag var 19 år, säger Ekman.
Det finns, säger han, inga anbud som skulle kunna få honom att ändra sig.
- Jag får redan jättetrevliga anbud, så det hänger inte på det. Det är helt enkelt inte bara förenat med lust att jobba. Det handlar lika mycket om att komma över hinder - och det är något som blivit svårare och svårare.
Undantag för hustrun
Inga anbud. Utom från en person. Hustrun, konstnären och regissören Marie-Louise Ekman.
- Hon räknas inte. Om vår samvaro leder till att vi gör något ihop, då kanske. Men hon är invigd i mitt beslut och vet vad jag tycker. I övrigt är det stängt nu.
De två har faktiskt gjort en ny film tillsammans, Vem var Gunnar? som ännu inte visats på repertoaren. Därutöver har Gösta Ekman en roll i Peter Dalles Skenbart - En film om tåg som får premiär på juldagen. Han spelar den homosexuelle Pompe, en man som slås av insikten att hans liv kan ha varit en enda lång lögn.
- Jag är nog den som har den mest nyanserade rollen i filmen. Människorna i filmen är onda eller goda, Pompe har i alla fall en liten kurva. Jag är dessutom en av de få som inte gör Robert Gustafssons karaktär illa.
Thriller på tåg
Skenbart är en thrillerkomedi som utspelas på ett tåg mellan Stockholm och Berlin dagarna före julafton 1945. Kriget är slut och tåget för med sig flyktingar, framtidsoptimism - och mordplaner.
Filmen är regisserad av Peter Dalle och rollistan innehåller också bland andra Gustaf Hammarsten, Lars Amble, Marie Göranzon - och Gösta Ekmans gamla parhäst Lena Nyman.
- 1945 var en tid då människor trodde på saker. Alla ville se framåt, allt skulle bli bra. I dag är människor så håglösa. EU-fördraget som sprack, Skandia...Allt verkar ruttet i samhället, säger Peter Dalle.
- Sedan var det kul att göra en gammaldags thriller på ett tåg, det är så otroligt klassiskt. Varje kupé är en värld i sig. Sitter man i vagn fyra och ska till vagn två måste man passera vagn tre där det kanske sitter någon man absolut inte vill träffa.
Minns gärna Papphammar
Och nu tycks alltså Skenbart gå till historien som Gösta Ekmans sista stora produktion.
Om han ombeds att välja ut tre guldkorn ur sin nästan 50 år långa karriär väljer Gösta Ekman ingen av de klassiska filmerna eller revyerna med HasseåTage. Inte heller filmrollen som Martin Beck eller scenlångköraren Hotelliggaren.
- Nej, jag måste gå på publikens val. Jag har svårt att säga vad jag gjort som jag själv tycker är bra. Ibland kommer det fram tio-elva-åringar som frågar om inte Sickan i Jönssonligan ska komma tillbaka. Och många uppskattar Papphammar, så jag får säga två Papphammarfilmer: Dels när han går i sädesfältet, dels när han försöker ta livet av sig. Sädesfältet sa jag redan när jag precis filmat det att det var mitt testamente.
- Fast det är klart... Jag har fina minnen från Släpp fångarna loss - det är vår som vi spelade in 1974. Den gjorde Tage (Danielsson) och jag ihop. Det var en väldigt fin sommar.
Fakta/Gösta Ekman - karriären i urval
1939: Föds som son till Hasse Ekman och sonson till Gösta Ekman, två stora skådespelare. Ska senare säga Jag var kändis redan som spermie.
1955: Första teaterjobbet, som student i Markurells i Wadköping.
1957: Regiassistent till Ingmar Bergman i Smultronstället.
1959: Rör sig i kretsen kring Beppe Wolgers på Stockholms cabaréscener.
1960: Ingår i ensemblen på nystartade Stockholms stadsteater.
1963: Debuterar för HasseåTage i revyn Konstgjorda Pompe. Kommer sedermera att medverka i åtta av deras revyer, däribland Gula Hund, Lådan och Spader Madam.
1965: Spelar Lennart i HasseåTage-filmen Att angöra en brygga. Är under 60- och 70-talen med i HasseåTage-filmer som Äppelkriget, Mannen som slutade röka, Släpp fångarne loss - det är vår och Picassos äventyr.
1978: Spelar den lågmälda rollen som sportjournalisten Tore i Slas-filmen En vandring i solen.
1980: Ikläder sig rollen som den fumlige byråkraten Gunnar Papphammar i en serie klassiska kortfilmer för tv.
1981: Spelar för första gången brottsgeniet Sickan i Varning för Jönssonligan.
1985: Drar fulla hus på Folkan i Stockholm med Hotelliggaren.
1986: Möter Margareta Krook och Lena Nyman i filmen Morrhår och ärtor.
1993: Brandbilen som försvann är den första filmen i en serie efter Sjöwall/Wahlöös deckare. Gösta Ekman spelar huvudrollen Martin Beck.
2000: Får mycket beröm för sin rolltolkning i tv-serien Soldater i månsken.
2003: Avslöjar att rollen som Pompe i Peter Dalles Skenbart - En film om tåg blir hans tack- och avskedsföreställning.
Så jobbar vi med nyheter