Carolina Redivivas nya utställning Tryckt i Uppsala under 500 år sammanfattar fem sekler av uppsaliensisk bokproduktion. Anledningen till utställningen är naturligtvis Paulus Grijs Psalterium Upsalense (psalmer ur Psaltaren) tryckt 1510. Men räknar man den en gång i Stockholm verksamme Johan Snells Missale Upsalense (mässbok med notskrift) som startpunkt, kunde man ha firat jubileum redan för 26 år sedan. Ett blad ur Snells Missale är också startpunkten för den historiska exposén.
Att det är svårt att ställa samman utställningar av det här slaget märks. Ambitionen att berätta allt har nästan konkurrerat ut överskådligheten. Man har valt att utnyttja det begränsade utrymmet till bristningsgränsen, vilket är begripligt när en bokskatt som denna finns nära tillgänglig. Biblar, Psalterier, Missalen, tryckstockar, en digeltryckpress, sekelskiftesaffischer och småtryck. Allt detta, och mer till, kämpar samtidigt om besökarens uppmärksamhet. Här ges en glimt av den kanske främste grafiske formgivaren genom tiderna, Karl-Erik Forsberg. En Macintoshdator, från pionjärtiden, står undanskymd längst ner i ett hörn. Som tur är kan ingen utställningspedagogik i världen, eller brist på sådan, förta själva autenticiteten hos alla dessa föremål.
Ord försätter berg. Tungan är människans starkaste muskel. Makteliter har i alla tider fruktat åsikts- och tryckfrihet. Mot bakgrund av detta blir ett träsnitt av Mathias Huss, Dance Ma Ett visst historiskt vingsus känner man inför Uppsala universitets äldsta tryckta avhandling cabre (Dödsdansen), tryckt i Lyon 1499, särskilt intressant. Bilden är den första kända interiören av ett tryckeri. Med sin allegoriska påminnelse om alltings förgänglighet, blir bladet ett slags kommentar till vår egen tids mediadebatt (se: http://www.khtt.net/page/1001/en).
Vad som också skiljer ut sig från mängden, är en enkel karta som visar hur tryckkonsten på bara två till tre decennier under 1400-talets andra hälft, sprider sig från Mainz, i Tyskland, till i stort sett hela det övriga Europa. En informationsexplosion, även i jämförelse med IT-revolutionen. Det tog väl ungefär lika lång tid för datorn att utvecklas från exklusiv leksak till ett verktyg för var och en.
I övrigt fungerar utställningen som en godisbutik för bokintresserade. Här finns flera verk som lockar till bläddring. Manual typographique, av Fournier le jeune (den yngre), en bok om tillverkning av trycktyper, och samtidigt en provkarta över stilsorter presenterade som sentenser. Man stannar en stund framför Peter Shöffers boktryckarmärke. Den första förlagsloggan? Det vore ett privilegium att få vända blad i Olof Rudbecks d ä Campus Elysii. Ett visst historiskt vingsus känner man inför Uppsala universitets äldsta tryckta avhandling från 1602.
Så håller det på, nummer efter nummer. Det är uppenbart att en utställning som denna är extremt beroende av en katalog, där de utställda verken placeras i sitt historiska sammanhang, och där boktitlarna på latin förhoppningsvis översätts till svenska och engelska. Ironiskt är det då att katalogen till just den här utställningen har blivit fördröjd i tryckeriet.
Visst är det inspirerande att stå framför all denna tidiga vitterhet, men det fördjupade mötet med det äldsta trycket sker i dag enklast i digital form. Vill man komma nära till exempel Grijs Psalterium går man till databasen Libris och hittar den scannade fulltextversionen. Med tanke på detta är önskedrömmen just nu att digitaliseringen av det äldsta trycket kunde snabbas upp betydligt.
Efter vistelsen i utställningsrummets dunkel sätter jag mig en stund på trappan utanför Carolinas entré. Solskenet flödar, trafiken är livlig. Människorna rör sig i sommarlätta kläder. I stillheten därinne rusar tiden bakåt. Härute råder för ögonblicket ingen tid alls.