"Magistern:
Svara mig, Glunten, på ära och tro,
utan avseende på små fataliteter,
sådana, vet du ju, bygga och bo,
varthelst du kommer, inom alla fakulteter.
Är inte Uppsala märkvärdigt bra,
bättre än alla andra städer här i Norden?
Jag vågar till och med påstå — jaha!
bättre än någon annan fläck på hela jorden?
Glunten:
Du talar som en häst, Uppsala är bäst,
bäst utav allt, som finns på denna sidan solen;
och maken till den sta'n, finns ej, ta' mig fan,
letar du också från ekvatorn och till polen."
Sångsamlingen "Gluntarne" består av 31 stycken visor för en mansduo, bas och baryton, plus piano. Citatet ovan kommer från Glunt nummer tre. Själva ordet glunt är uppländska för pojke, men här ska man nog tolka det som en ny student medan magistern är en något mer erfaren sådan. Studenternapå 1800-talet verkade ha samma pengabrist, gillade att dra iväg på roliga saker och hade kärleksbekymmer, precis som de som studerar i Uppsala idag.
”Gluntarne” gavs ut 1851 och lever vidare i Uppsala. Såväl Juvenalorden som Allmänna sången och inte minst Orphei drängar, OD, sjunger ur samlingen då och då.
Lidköpingsfödda Gunnar Wennerberg skrev dem under sina år som Uppsalastudent. Han var medlem i Juvenalerna, en studentikos sammanslutning som då sysslade med soaréer och liknande och han besökte även Uppsalas litterära salonger. Så småningom blev han ledamot i såväl Svenska akademien, som i Musikaliska akademien och Konstakademien. Han blev också politiker, var bland annat ecklesiastikminister i två omgångar.