Eller börjar skriva, fast inte riktigt rätt.
Och det är ju så himla sött och charmigt.
Det är klart att man får le och diskret och kärleksfullt fnissa, man kan ju inte låta bli. Men samtidigt gäller det att visa respekt och leda barnets utveckling vidare. Knepig balansgång.
Katrin Sundberg har för förlaget Forum skapat en bok utifrån ett antal av barn skrivna lappar med varierad stil och stavning. Som tur är påpekar hon i förordet att boken handlar om barns lust att språkligt, skriftligt, förmedla något.
”Här hittar vi inga omskrivningar eller luddiga inbäddade åsikter”, skriver hon.
Drygt hundra sidor med foton av barns lappar, med några sidor sundbergska korta självbiografiska anekdoter inbäddade – jag ger mig. Det är en rolig, trevlig och inte alltför von oben-vinklad bok om barns tidiga skrivande med lappar som: ”Glum inte jodgöbarna”, ”Kom inte in i såfal knaka på” och (bokens titel) ”Dåm såm har snippa får bestema”.
Men en liten undring har jag: vem är boken egentligen till för? Present till morföräldrar och farföräldrar? Men de, jag menar vi, har ju redan läst och sparat egna barns och barnbarns lappar ...
Bestämmer mig för att det här är en bok som det inte är okomplicerat att ta ställning till. Hur mycket vill just du gotta dig i barns allvars gullighet?